emelieaupairarvidsson

Ja, som rubriken säger då är jag tillbaka i staterna. Denna gången enbart för 2 veckor (tack och lov!). Jag är här mest för att springa Chicago halvmara om en vecka och tänkte att då kan jag ju lika gärna hälsa på min amerikanska familj med.

Jag har varit här i en vecka nu och ja jag har faktiskt jobbat och hjälpt tull med ungarna. Men ALDRIG mer! Det är numera slut på det efter denna gång.

Jag saknar Sverige! Det är trots allt inte så tråkigt dom jag skrev i mitt förra inlägg. Sverige är så mycket bättre än staterna! Sååååå mycket bättre!!

Saknar HEM! <3

Vet inte riktigt vad jag ska uppdatera om för tillfället?! Kanske egentligen inte borde uppdatera alls då kg faktiskt jobbar just nu... HoppsanHejsan!

Meeeeen i alla fall. Fy tusan bubblar vad trött jag var idag! Sov runt en timme eller så under eftermiddagen tror jag, kollade en film - friends with benefits
Och sen gick jag en promenad på stranden. Satan i gatan vad vattnet var kallt!

Oj, vad jag ser fram emot nästa helg!!!
Jag har även lösenordsskyddat bloggen, så just nu kan ingen läsa den. Tyckte bara jag behöver lite privatliv samtidigt som jag kan skriva av mig lite här:) yaaaay me!

Ja men då sitter vi på Dorrians pub igen! Är mest troligt här alldeles för ofta då vi inte behöva visa leg längre...

Mer än så behövs väl inte sägas i detta inlägg?

Jag är nu fullkomligt redo att åka hem och påbörja mitt normala och svenska liv igen. Just nu är jag trött på allt som har med Amerika att göra, människor och land! It's to much...

I alls fall, det händer väl inte alltför mycket här. Jobb, dag ut och dag in, ingen rest ingen ro här inte. Efter denna vecka har ungarna sommarlov:( jag ser ju hellre att de befinner sig i skolan eller utanför hemmet så jag slipper jobba;) ja jag har gått och blivit lat... Eller ja inte direkt lat, eller lat på jobbet men inte när det gäller träningen och ha kul;)

Så idag har jag jobbat och jobbar fortfarande. Vanliga morgonrutiner och sen ledig och då passade jag på att hänga med världens bästa Maayan. Vi skulle ha sprungit men jag var verkligen inte på humör och så ösregnade det ganska mycket! Så vi planerade film istället, men den funkade inte så det fick bli girly girl talk istället;) om både det ena och det andra...

Sen tillbaka till jobb, hämta upp R och dumpa honom på hans mattelektion. Jag gick till starbucks, inhandlade en starbuckstermos och en drink på det... Ja det går väldigt bra med sparandet av pengar;) haha FAIL!

Hämta upp ungen och sen bad för dem båda. Middag och lekrummet och nu kollar vi på tecknat.

6 veckor och 2 dagar kvar tills jag lämnar landet! I can't wait!

Fy tusan i strumpan vad jag är trött idag! Det har varit en ganska låååång dag om man säger så och jag är verkligen inte på humör för att göra något, inte alls på humör faktiskt.

I alla fall, igår var jag och en kompis på en Broadway show - one man and two guvenors (stavning??). Början var sådär lite lagom seg om jag ska vara ärlig. De pratade fort och vi hängde inte riktigt med i handlingen? Men efter ett tag kom jag in i den och den var faktiskt riktigt rolig, vissa stunder skrattade jag så att jag grät faktiskt xD så himla kul, ganska sjuk emellanåt faktiskt om jag ska vara ärlig! I alla fall, jag hade en helt awesome kväll med finfint sällskap!:)

Idag, onsdag har i alla fall mina värdpojkar haft barnkalas. Fy tusan och sjutton säger jag bara vad jävla fuckin dryyyyyyyygt det var! Aldrig mer säger jag bara! Barnkalas är fan sjukt överdrivet i detta förbannade landet. Så jävla bortskämda är ungarna också så det finns inte! Seriöst liksom!

Så från det ena till det andra, idag är det då BARA sju veckor kvar tills jag lämnar detta landet, så underbart skönt det ska bli om jag får säga det själv! Ska bli skönt att få komma hem till det normala livet igen och återgå till de normala rutinerna och allt:)

Näe, men det är väl så mycket som händer på detta stället för tillfället, som sagt inte så mycket att uppdatera om. Vet att jag har tappat detta med uppdateringen ganska så rejält, men det är helt enkelt inte lika roligt att blogga längre även om det är ganska kul att kolla tillbaka på gamla blogginlägg och se vad som hänt under detta året... Så jag får väl bli lite bättre på detta med att blogga helt enkelt, det är ju trots allt bara en och en halv månad kvar tills jag ska hem... Hur svårt kan det vara liksom?

Ahja, nu ska jag i alla fall chilla ett par minuter till innan det blir sängen för min del!

Ja jag säger då det, dessa amerikanska människor är då allt komplicerade och bortskämda brats!

För det första måste de lära sig att laga mat och förser andra så borde de sluta att sitta uppe halva natten för att äta (beställt hem snabbmat) och de undrar varför de är då feta?
Jag menar hur bra kan det vars att beställa hem mat 3.00 på morgonen egentligen?! För övrigt, vem är egentligen hungrig på typ kinamat, sushi eller McDonalds då?

För övrigt pajade ju det hela min kväll med...

Okej, nu ska jag försöka mig på ett allvarligt inlägg, få se hur det går... ?

Ärligt talat har jag fått nog av au pair jobbet, jag var klar med det redan efter första månaden om jag ska vara ärlig. Jag menar, hur kul är det egentligen att släpa ungarna hit och dit, laga mat och städa upp efter dem. De bits och rivs och sparkas och spottar och de lyssnar inte det minsta, inte drömjobbet precis om man säger så...

Så I'm done! Just nu har jag bara roligt, njuter av tiden som jag har kvar här i USA. 8 veckor exakt idag och tro mig, det ska bli så fruktansvärt skönt att komma hem och återgå till ett normalt liv!

Hade jag bara fått så hade jag helt klart åkt hem redan nu. Det känns lite som om det utnyttjar mig liiiiiite väl mycket för tillfället bara för att jag snart åker. Men så vill man inte skapa problem och ställer såklart upp, med tanken i huvudet att man får något tillbaka... Går inte så bra på den fronten.
Men som sagt, det är 8 veckor kvar och det ska jag nog kunna stå ut med.

Lite trist att jag måste spendera min sista sommar här i Hamptons där det inte finns en enda människa att umgås med... Great!
Och det blir nog lite dyrt att åka fram och tillbaka till manhattan varje gång jag är ledig...
Ahja, går se vad jag kan göra åt detta!

Tjing tjong

Nu så ska ni få höra vad Emelie har gjort i helgen, för fy tusan vad jag har gjort grejer denna helg!

Men som vanligt får jag väl ta allt från början så ni people hänger med;)

Fredagen var det jobb som gällde. Ja, men ni vet det var de vanliga rutinerna som ni har hört om sisådär en miljon gånger innan. Så tänkte att vi tar och hoppar över dem denna gång. I alla fall. Hämta och lämna från skolan och lite träning på det innan det var dags att göra sig iordning inför kvällen.

Skypade med mammsen under dagen och berättade då att vi skulle ut lite på kvällen och fick då höra följande; bara för att du är 21 behöver du i te bli alkoholist!

Haha, tack för den, men så illa är det faktiskt inte mamma lilla!;)

Jag hann även med lite extrajobb, så jag fick ihop lite pengar till drinkarna denna kväll!;)

Idag skulle vi ju då allt ut och festa till det lite, som ni mest troligt redan fattat.

Jag mötte upp Kristin runt 23 eller nåt, vi började kvällen med en runda på Dorrians men en ananasdrink (tror jag?) och lite lakrits shots:)
Efter det tog vi subwayen downtown för att gå på wicked willys (tror jag det hette?) Det blev dans och lite drinkar hela natten lång. Jag tappade min mobil, jag fick tillbaka min mobil, men jag la mina tuggummi nånstans och dem fick jag inte tillbaka:( men vi fick gratis drinkar av ägaren i alla fall så man ska ju inte klaga;)

Som sagt blev det dans fram tills det att de stängde vid 4 och sen vidare till ett diner och sen en promenad genom parken för att till slut sova någon timme i vårt party rum i byggnaden. Upp igen vid 8 och vidare till Starbucks. En kaffe och vakna till vid liv! Vidare till Barnes and Nobels för någon timmes häng och sedan sova lite i parken:-)

Hem och duscha och sova lite till och sedan lite häng och chill på tredje våningen. Sen tog jag subwayen till Christopher street för att besöka sockerbiten för att inhandla lite svenskt godis till en kompis i Chicago:)
Hem igen och sen träffa Maayan senare på kvällen, vi gick till en random bar, dock stannade jag inte så länge då jag var galet trött.
Så det blev hem och sova för min del.

Söndagen ringde väckarklockan vid halv 9. Låg kvar i sängen en timme innan jag gick upp och åt frukost och gjorde mig iordning. Jag mötte upp min kära dansk runt 10, vi inhandlade lite fika och traskade iväg till parken. Det var soligt och varmt så det fick bli en dag med picknick. Där somnade vi ett bra tag. Vi skrattade och hade roligt:D
Sen blev det dags för glass så vi promenerade ner till 16 handles. Mumma!

Sen vidare till mig för lite chill på tredje våningen och efter nån timme vidare till Denise för lite häng med henne och andra människor på hennes rooftop med utsikt över Manhattan:-)

Sen var det dags för mig att jobba någon timme på kvällen. Line hängde här ett tagningar hon skulle vidare för att möta upp en besökare från Danmark.

Jag tog en dusch och gick och la mig och somnade ganska snabbt och gott efter en helt fantastiskt bra helg!!!

Tack alla inblandade!

Ja men nu ska ni allt få ett inlägg om mitt au pair liv. Ja, jag jobbar faktiskt fortfarande, även om man inte alltid kan tro det då jag aldrig uppdaterar om det längre. Faktum är att det är samma sak dag ut och dag in så det blir ju ganska tjatigt för er att läsa samma skit varje dag. Men detta är ju en au pair blogg, så jag får väl slänga in ett sådant inlägg emellanåt tycker jag och idag är väl ett bra tillfälle för det.

I alla fall, baby M vaknade vid 6, jag pallade inte riktigt gå upp och hon skrek ju inte riktigt så jag låg kvar och sov i sängen tills klockan blev halv 7 och sen började hon skrika lite. Upp och byta blöja och ge henne mjölk och sen göra frukost till pojkarna. Väcka pojkarna, äta frukost, borsta tänder och ta på sig och sen var det dags att gå till skolan.

Efter att jag lämnat av alla ungar vart det hemåt igen, tvätta och dammsuga... Jag har det allt bra roligt emellnåt.

Sen hade jag ett break till 2.30 då jag hämtade hem R (6). Vi gick hem och lekte i lekrummet med de andra 2 småungarna. Där lekte vi ett bra tag innan vi gick uppåt igen. Det var nu bad, dusch och middag som gällde och efter det var det lek och tv.

Jag slutade vid 6.20 och vid 7.25 åkte jag hemifrån för att träffa en kompis från Sverige som jag gick gymnasiet med...
Sen var denna dagen slut!

Näe, men nu blir det sängen för mina ögon kan inte hålla sig öppna längre... 

Puss hej leverpastej

Ja, men det är också precis det jag har gjort! Men kanske skulle underlätta för alla om jag helt enkelt bara tog det från början istället.

Allt började ju då på fredagen efter att jag slutade jobbat. Jag packade mina grejer och tog första bästa tåget till min favoritdansk i Connecticut. Hon hämtade upp mig och sen hängde vi med ungarna.
Jag tog en dusch och gick och la mig när vi kom hem då jag hade jobbat från 6 den morgonen... Trött-ja!!

Morgonen därpå, alltså den 12 maj 2012 steg vi upp 07.00 för att ta på oss och äta frukost, kolla igenom de filmerna som man var tvungen att kolla på och skriva på papperna.
Vi blev ju bara en aning nervösa när det första som stod på pappret var: we do understand that we can die.
Ja, men det kändes ju lite som att skriva på sina egna dödspapper bara sådär...
Det blev ju inte bättre av att det skulle dyka upp ett X antal sådana texter som man skulle skriva under på.

I alla fall, vi skrev under allt och sen vd det bara till att tuta och köra. Det tog oss ca 2 timmar att komma dit då vi stannade på vägen för att äta lite med då man gärna skulle ha ätit rejält innan man hoppade.

Vi kom dit och signade in att vi var där och sen var det bara till att vänta på vår tur. Vi väntade nån timme eller så innan det var dags för oss. Men medan vi satt där hörde vi både det ena och det andra ska jag tala om för er...

Det var nämligen så att en student hade kommit lite på villovägar när han/hon hoppat och då landat någon helt annan stans. Det var människor och bilar ute och letade och efter ett tag så skickade de även ut räddningshelikoptern... Ja men detta kändes ju sådär alldeles lagom bra skulle jag ju vilja säga....

Till sist fick vi i alla fall gå ut till planet med våra hoppare och de människorna som skulle filma och ta kort. In i planet, vi satt då längst in, det var jag, Line och "gubbarna". Haha

De startade planer och där var vi iväg. Högre och högre, allt blev så litet. Det var en lite konstig känsla, vi startade med planet med skulle komma ner utan det. I alla fall, till sist började de ensamma hopparna i alla fall att lämna planet. Line hoppade före mig och sist ut var ju då jag.

Klart att man var lite nervös, men va tusan man lever ju bara en gång så why not?!
Vi stod där i dörröppningen av planet och gungade; one two three GO!!! Och där hoppade vi ut.

Vilken otrolig känsla det var, helt otroligt! Det går inte riktigt att beskriva i ord så fantastiskt det var!! Vi föll fritt i en minut innan vi gällde ut fallskärmen och sen seglade vi bara runt där i luften. Helt AMAZING!!!

Landningen blev fin och allt gick hur bra som helst. Visst var man nervös men så snabbt man hade lämnat planet försvann det! Jag menar, jag hade precis hoppat ut från 4 km höjd, fanns inte riktigt något att göra åt det, lite svårt att ångra, så varför inte bara njuta av det hela istället?

Som sagt, det var det absolut bästa jag någonsin gjort och det kommer jag göra om och om igen!! :)

AWESOME!!

Söndagen gjorde vi inte alltför mycket. Vi vaknade ganska sent då vi varit ute under lördag/söndag natt. Så vi vaknade upp sent, åt frukost och duschade och fräschade till oss lite.

Diana körd mig till Julie, min gamla counsler där stannade jag ett par timmar innan hon körde mig hem till Diana igen. Underbart väder var det med - åskstorm. Så det både åskade och blixtrade ute. Det kändes sådär lagom bra att jag skulle flyga hem samma kväll.

I alla fall, jag kom tillbaka från Julie, jag kollade min packning en extra gång, jag hängde lite med familjen och så tog jag en promenad nere till Biggbys coffee place. Det är ungefär som starbucks, men inte riktigt. Så jag köpte mig en kaffe och gick hemåt igen.

Jag kollade mitt flyg var 5 min och det såg ganska bra ut. Jag väntade på att Diana skulle dyka upp så hon kunde köra mig till flygplatsen. Hon dök upp efter ett tag.

Väl vid flygplatsen sa vi hej då, eller snarare vi ses snart!! Sen checkade jag in och gick för att leta upp mitt plan. Det kom dock att bli runt 2 timmar sent på grund av vädret, så jag landade igen i ny rund 12.30?! Tror jag klockan va...

Jag har kunnat ta taxi hem, men kön var längre än längst och där fanns inga taxibilar så jag beslutade för att ta bussen och sedan subwayen. Det slutade hur som helst med att jag var hemma 1.30/2. Jag la undan mina grejer, åt lite mat och sen däckade jag i sängen och dov ganska bra tills jag skulle upp igen:-)

Och det var min helg tillbaka i Chicago!
Det är nu bestämt att jag ska springa halvmaran i september så då kommer jag tillbaka för att hälsa på mina små vänner:-)

Over and out!

Denna vackra dag var man väl då lagom pigg skulle jag tro. Speciellt då det bodde fem andra killar i samma hus där vi sov och de tyckte då det var sådär lagom kul att spela tv spel tidigt på morgonen...
Vi var vid liv runt 10 och 30 min senare var vi åter igen i bilen på väg till Arlington Heights.

Vi gjorde inte alltför mycket denna dag. Det blev lite shopping och mestadels bara chill. Under kvällen blev det lite tv tittande med barnen innan vi åter igen var redo för lite kul i Chicago. Denna fången var det dags för dansgolvet och dans istället för häng i baren.

Det blev dans ett par timmar och sen blev det McDonalds för lite morgonglass och sen var denna lördag över!

De var galet skönt att få sova i Dianas säng igen efter sådär 9 månader. Naaaaaaaaaaajs:)

Ja, men då var jag tillbaka i Chicago. Jag anlände igår, fredagen den 4 maj 2012:) okej, men jag ska väl ta allt från början så ni hänger med.

Jag skulle jobba under morgonen. Då Nanny var ledig så var det jag som skulle ha baby M på morgonen. Hon har vaknat runt sju, halv åtta varje morgon... MEN tro fan att hon ska vakna 5.50 när det är bag som har henne. Jag öppnar min dörr och hör hennes skrik... Yaaaay!

Jag spenderade en timma med att leka med henne. Jag gjorde pannkakor med (tusan gubbar vad snäll jag var) till pojkarna då det är den nya favoriten - svenska pannkakor:)
Så jag gav dem frukost och gjorde den redo för skolan. Nannyn kom hem och jag kunde själv göra mig redo för min resa.

När klockan slog 8 så lämnade bag huset för att ta mig till flygplatsen. Jag tog subwayen till Grand Central och sedan shuttlen till La Guardia airport.

Väl där försökte jag hitta min terminal. Jag frågade på och de skickade mig till en annan terminal så jag traskade ditåt. Väl där skickade de tillbaka mig till terminalen jag just kom från. Det var mig ett jävla springande! Men jag hittade i alla fall rätt till sist.

Jag checkade in och gick och satte mig vid min gate. Flyget var en timme sent, men efter ett bra tag satt jag på flyget och på väg till Chicago.

Ett par timmar senare landade vi. Jag gick till starbucks, åt en muffins och drack en kaffe. Efter det kom min fina vän Diana och hämtade upp mig. Så skönt att se henne igen efter 9 månader!

Vi åkte hem till henne och tog en powenap. Träffade hennes familj igen, som jag saknat dem! Sen var det glasstime. Sen var det en massa chill!

Under kvällen gjorde vi oss iordning och gick ut och dansade. Vi sov i staden och återvände em igen under lördag morgon! :-)

Men hejsan hoppsan i himmelen va?! Det blev nog lite lagom fel i förra inlägget va? Jag var nog lite trött tror jag. Kaniner uppdaterat från DC, jo jag tackar jag! Haha

Här kommer i alla fall uppdateringen från DC!

Fredagen den 30/3-2012
vi bokade bussen under torsdagen och dessvärre hittade vi inget boende, men det löser sig väl tänkte vi...
Runt 10 så lämnar jag lägenheten, jag har min fina rosa träningsväska med mig med kläder och grejer. Jag tyckte jag hade packat ganska lätt, men tji fick jag (återkommer till det senare). Jag tog subwayen till 33 gatan, gick till 34 och tog sen bussen till 8 avenyn. Där letade jag upp stället där vi skulle hoppa på bussen och sen chillade jag lite på starbucks innan Line dök upp med bussen.

Vi gick och inhandlade lite färdkost till resan, det vill säga, en muffin och en dricka. Tillbaka för att invänta bussen och där var den. Det var bara till att hoppa på och sen var vi iväg på vårt lilla äventyr. Tack och lov så hade vi wifi i bussen (som ni kanske märkt) så det blev Facebook och blogg. Det blev även ett par timmar sömn, najs! Vi stannade halvvägs för pissepaus och för att fylla på matförådet, denna gången med godis:-)
Sen bar det iväg igen!!

Just det, vi letade hostel som galningar under bussresan. Vi lyckades faktiskt hitta ett och bokade det. Oj så glada vi blev då vi faktiskt skulle ha nånstans att bo under vistesen i DC. High five på den då ja!!

Runt 15 tiden anlände vi då till DC. Vi hoppade av vid Union Station då det var det mest centrala stället. Jaha, och nu då, tänkte vi?! Ja, så vi påbörjade vår promenad (som kom att bli låååååååång). Vi bara gick och gick, utan att faktiskt veta vart vi skulle. Men då plötsligt såg vi (som vi kallade det för) denna stora pinne (memorial av nåt slag?) som vi visste var enormt känt så vi styrde stegen ditåt!

På vägen dit såg vi både det ena och det andra och det fotades hej vilt vill jag lova! :)
Men till sist kom vi i alla fall fram, vi kollade och tog kort och sen beslutade vi att det nog var en ganska bra ide att hitta hostlet. Det skulle ta oss runt en timma att gå dit så det var bara till att börja gå (nu var väskorna inte så lätta längre).

Vi kom fram till hostlet, vilket låg på en ytterst märklig plats (vi var de enda vita människorna) ungefär som Vallås och Andersberg hemma faktiskt. Folk kollade konstigt och vi började verkligen undra vad vi gett oss in på? I alla fall, vi hittade hostlet runt 7 på kvällen.

Då visar set sig att de hart problem med sin hemsida och att de faktiskt var fullbokade, vilket betyder att vi åter igen inte hade ett ställe att sova på. Hon visade lite alternativa "sängar", men dock fanns det bara en luftmadrass så då hade en fått sova på golvet. Tack, men nej tack! De var i all fall vänliga att hjälpa oss att hitta 2 nya sängar. Vi fann ett nytt hostel där vi kunde sova bara över natten och boendeproblemet för natt nr 2 fick vi ta tag i dan efter.

Det var bara till att ta väskan och leta upp första bästa subwaystation. Därefter var det bara till att försöka fatta systemet, det tog sitt lilla tag, men vi hamnade rätt till sist. Vi fick gå nån kilometer, men det var inte alltför farligt faktiskt.

Vi kom fram till hostlet, betalade och fick nyckel. Vi gick ut och inhandlade lite mat, yoghurt och macka och choklad som efterrätt! Fin och billig kvällsmat det där ja! :)
Vi tog upp diskussionen om vad som skulle hända därnäst? Var skulle vi bo? Vad skulle vi göra under dagen nästa dag? Vi funderade ett tag på att bara åka hem igen dagen efter. Usch vad vi saknade Manhattan där ett tag! Men bestämde oss för att ta tag isande och ting under morgondagen istället
Det blev en dusch och sen ner i sängen så vi skulle vara lagom pigga till nästa dags äventyr i DC!

Det hade varit en låååååååång dag så vi somnade ganska snabbt och skönt faktiskt.

Fortsättning följer...