Orientation
Jaha, nu när jag äntligen landat på flygplatsen så var det dags att hitta den snälla människan som skulle placera mig i en bil och ta mig dit jag skulle, det vill säga till hotellet. Han skulle stå vid utgången av flygplatsen, så det var dit jag gick… såklart. Ingen människa där än, så jag väntade, och väntade. Efter ett tag kom där en annan tjej fram, också au pair, skönt jag var inte ensam längre! Det var en tysk tjej. Efter ytterligare ett tag kom där två till tyska tjejer. Vi pratade lite och väntade på människan som skulle placera oss i bilen, ingen människa. Efter ett tag dök han upp bakom ett litet hörn där han stått sen vi landade i princip och även en annan flicka var med honom. Great, nu var vi alla, in i bilen och så åkte vi iväg. Efter ca en timme kom vi till hotellet i Stamford. Lämna väskorna i receptionen och ner i informationssalen. Där väntade Laura på oss, hon pratade och pratade, efter det blev det lite mat (pasta). Jag var inte särskilt hungrig då klockan för mig var runt 5 på morgonen och allt jag ville göra var att sova. Men vi slängde i oss maten och sedan upp till våra rum - room 206. Väl utanför rummet var det bara till att stoppa ner nyckeln i låset och bära in väskorna. Gärna så tyst som möjligt eftersom mina två roomies redan hade kommit och jag kände inte för att väcka dem. Haha, ja, men det gick ju bra. I alla fall, jag bar in väskorna och bytte om, borstade tänderna och hoppade ner i sängen. Sen ringer telefonen. Min granne svarar (hon är närmast telefonen) och frågar mig; are you Emelia? Jag svarar ja eftersom jag bara antog att hon uttalat mitt namn fel, så jag tar telefonen och pratar. Någon spansk mamma som söker efter sin au pair som heter emelia. Nej, det är inte jag försöker jag att förklara för henne, men hon har väl svårt för engelskan?! Till sist lägger bara människan på luren i alla fall och vi återgår till sovandet.
Dag två:
Telefonen ringde för väckning klockan 07.00, det var bara att kliva upp ur sängen och in i duschen. Då man redan var vaken (JETLAG) så var det faktiskt inga problem alls denna morgon. Man var trött, ja det var man, men samtidigt väldigt spänd och exalterad på vad som komma skulle. In i duschen, på med kläder och ner till frukost. Där mötte jag de andra svenskarna. Jag hann känna mina roomies lite det morgonen, i alla fall tillräckligt mycket för att veta var de kom från - Argentina och Thailand. De var trevliga och de skulle med till Chicago. Efter frukost var det dags för den första “lektionen” med Judy, en helt underbar människa. Vilken inlevelse hon använder, toppen. Det var verkligen intressant att lyssna på. Vi fick lite raster här och var (15 minuter) och sen lunch på runt 3 timmar, vilket var härligt. Hann skypa med pappa en snabbis (dock krånglade datorn:/ ) men det var ändå skönt att prata med sverige. Efter lunchrast var det tillbaka till “klassrummet” och där tillbringade vi resten av dagen fram till 19.00 då första dagen var över! Det hade varit en lång dag, ja, men så extremt roligt och intressant. Träffat många nya människor från hela världen. Under kvällen spenderade vi all tid på våra rum då vi var väldigt trötta.
Dag tre:
Nu var det dags för näst sista dagen på orientation. Som vanligt ringde telefonen vid 07.00 och det var dags att gå upp, fixa till sig och äta frukost och sen vidare in i “klassrummet”. Judy pratade på och vi lyssnade, det var mycket skratt och glädje, men också massa allvar. Efter ett par timmar kom där andra människor som skulle prata om säkerhet och grejer, det var lite tjatigt, men väldig nyttig information. Sen var det middag och sen ännu mer information. Allt slutade runt 17.00 denna dag och det på grund av att vi skulle in till NY. Vi lämnade hotellet och satte oss på bussen och sen bar det av. Efter ca en timme var vi inne i NY, vi hade hämtat upp guiden och nu började turen. Vi såg galet mycket, bland annat frihetsgudinnan och Time Square och platsen där World Trade Centre hade stått innan det rasade och mycket mycket mer. När vi sett allt var det dags att åka hem. I princip alla sov på bussen hem. Vi var vid hotellet igen runt 23.30. Duschade, packade väskorna och sen blev det sängen för min del.
Fjärde och sista dagen:
Sista dagen på orientation, samma som alltid: telefon ringer, ta på kläder, packa lite till, frukost och sen en massa information. När klockan var runt 15.00 så var det klart och våra dagar i Stamford var över och det var dags att åka ut till våra familjer. Vi delades upp i olika grupper, beroende på varifrån i alla skulle flyga eller åka tåg och sen åkte vi bussen till flyget. Väl vid flyget checkade vi in, gick igenom passkontrollen och satte oss vid gaten och väntade. När gaten öppnade steg jag på planet och så var jag på väg till min familj. Dagen som jag väntat så länge på är äntligen här!
Dag två:
Telefonen ringde för väckning klockan 07.00, det var bara att kliva upp ur sängen och in i duschen. Då man redan var vaken (JETLAG) så var det faktiskt inga problem alls denna morgon. Man var trött, ja det var man, men samtidigt väldigt spänd och exalterad på vad som komma skulle. In i duschen, på med kläder och ner till frukost. Där mötte jag de andra svenskarna. Jag hann känna mina roomies lite det morgonen, i alla fall tillräckligt mycket för att veta var de kom från - Argentina och Thailand. De var trevliga och de skulle med till Chicago. Efter frukost var det dags för den första “lektionen” med Judy, en helt underbar människa. Vilken inlevelse hon använder, toppen. Det var verkligen intressant att lyssna på. Vi fick lite raster här och var (15 minuter) och sen lunch på runt 3 timmar, vilket var härligt. Hann skypa med pappa en snabbis (dock krånglade datorn:/ ) men det var ändå skönt att prata med sverige. Efter lunchrast var det tillbaka till “klassrummet” och där tillbringade vi resten av dagen fram till 19.00 då första dagen var över! Det hade varit en lång dag, ja, men så extremt roligt och intressant. Träffat många nya människor från hela världen. Under kvällen spenderade vi all tid på våra rum då vi var väldigt trötta.
Dag tre:
Nu var det dags för näst sista dagen på orientation. Som vanligt ringde telefonen vid 07.00 och det var dags att gå upp, fixa till sig och äta frukost och sen vidare in i “klassrummet”. Judy pratade på och vi lyssnade, det var mycket skratt och glädje, men också massa allvar. Efter ett par timmar kom där andra människor som skulle prata om säkerhet och grejer, det var lite tjatigt, men väldig nyttig information. Sen var det middag och sen ännu mer information. Allt slutade runt 17.00 denna dag och det på grund av att vi skulle in till NY. Vi lämnade hotellet och satte oss på bussen och sen bar det av. Efter ca en timme var vi inne i NY, vi hade hämtat upp guiden och nu började turen. Vi såg galet mycket, bland annat frihetsgudinnan och Time Square och platsen där World Trade Centre hade stått innan det rasade och mycket mycket mer. När vi sett allt var det dags att åka hem. I princip alla sov på bussen hem. Vi var vid hotellet igen runt 23.30. Duschade, packade väskorna och sen blev det sängen för min del.
Fjärde och sista dagen:
Sista dagen på orientation, samma som alltid: telefon ringer, ta på kläder, packa lite till, frukost och sen en massa information. När klockan var runt 15.00 så var det klart och våra dagar i Stamford var över och det var dags att åka ut till våra familjer. Vi delades upp i olika grupper, beroende på varifrån i alla skulle flyga eller åka tåg och sen åkte vi bussen till flyget. Väl vid flyget checkade vi in, gick igenom passkontrollen och satte oss vid gaten och väntade. När gaten öppnade steg jag på planet och så var jag på väg till min familj. Dagen som jag väntat så länge på är äntligen här!
Frankfurt till US and freakin' A!
Efter ett tag vaknade jag åter igen och den här gången var det dags att landa! Resan hade gått snabbt, vilket var väldigt skönt, men nu väntade den långa flygturen.
Hur som helst, jag steg av planet i Frankfurt, som för övrigt hade ett väldigt fint vårväder med SOL. Flygplansbussen kom och hämtade oss då planet parkerade mitt ute i ingenstans, bokstavligt talat! Bussen tog oss in till själva flygplatsen.
Då mina väskor gick racka vägen till USA så behövde jag inte oroa mig för dem. Så det första jag gjorde när jag kom till flygplatsen var att leta upp en av alla de stora tavlorna så jag såg vart jag skulle ta vägen. Visserligen stod redan gaten på biljetten, men bara för att vara på den säkra sidan så kollade jag tavlorna med, det kunde ju faktiskt ha ändrats. Tror ni inte självklart att jag ska till gate A65, som självklart är den som ligger på andra sidan flygplatsen, underbart! Jag tog mitt handbagage, som för övrigt vägde ton och började gå och gå och gå och gå...
Till sist kom jag i alla fall fram till gaten, här var det nu passkontroll och de ville ha min adress som jag kommer bo på här i USA, de fick den och jag fick gå igenom utan några som helst problem. Sen var det bara till att vänta och vänta och vänta lite till. Efter en och en halv timme var det dags att gå ombord. Här scannade man själv in boardingkorten och sen gick man bara på planet.
Det var ett stort och bra plan och jag fick två säten helt för mig själv (fördelen med att resa ensam). Jag fällde ner armstödet i mitten, la upp mina fötter och satte igång en, två, tre filmer och lite serier. Flygturen tog ju trots allt runt 8 timmar så jag hann med en del. Sova lyckades jag faktiskt också göra, tro det eller ej. Efter ett tag kom maten ut, en illaluktande äcklig pastagratäng med en bulle och till dessert blev det torr kärleksmums. När jag blir stor ska jag göra något av den rent ut sagt hemska och äckliga flygplansmaten, om jag så måste laga den själv. Jag åt i alla fall en del då jag inte ätit något förutom frukost och en äcklig torr macka med smörja på förra planet. Efter ungefär halva resan kom personalen med lappar som skulle fyllas i, på grund av säkerhet och grejer när man ska in i USA. Jag fyllde i lapparna och hoppades att jag hade gjort rätt.
Det blev lite mer film och sömn och efetr åtta DRYGA timmar så var vi ÄNTLIGEN framme i NY och vi landade på JFK. Nu var det åter igen passkontroll med ficngeravtryck och kort som gällde. Människan som satt där frågade en hel del massa saker om än det ena och än det andra och jag svaade så bra jag kunde. Jag blev godkänd och kunde gå igenom för att hämta mitt bagage. Det tog inte alltför lång tid innan det kom och jag kunde nu bege mig mot utgången för att se om jag hittade taxichauffören.
Jag gick till utgången, ingen taxichaufför, jag väntade lite till. Efter ett tag dök där upp en tyska som också reste som au pair med samma organisation som jag (SI) där stod vi och väntade och efter ytterligare ett tag kom där två tyskor till. Skönt, nu var jag i alla fall inte ensam längre. Efter yttreligare ett tag så kom människan vi hade väntat på. Han hade faktiskt varit där hela tiden, vi hade bara stått åt lite olika håll runt 20 neter från varandra. Men så kan det gå. Vi gick ut och sen kom bilen som skulle köra oss till hotellet, som ligger ca en timme utanför NY. Vid det här laget var alla ganska trötta och det blev inte särskilt mycket prat i bilen. Alla satt mest som levande döda och sjorde ingenting, sa ingenting, men det var ganska skönt faktiskt. Efter en timme var vi framme vid hotellt.
Nu har jag tagit mig till USA och i nästa uppdatering får ni läsa om orientation! :)
Hur som helst, jag steg av planet i Frankfurt, som för övrigt hade ett väldigt fint vårväder med SOL. Flygplansbussen kom och hämtade oss då planet parkerade mitt ute i ingenstans, bokstavligt talat! Bussen tog oss in till själva flygplatsen.
Då mina väskor gick racka vägen till USA så behövde jag inte oroa mig för dem. Så det första jag gjorde när jag kom till flygplatsen var att leta upp en av alla de stora tavlorna så jag såg vart jag skulle ta vägen. Visserligen stod redan gaten på biljetten, men bara för att vara på den säkra sidan så kollade jag tavlorna med, det kunde ju faktiskt ha ändrats. Tror ni inte självklart att jag ska till gate A65, som självklart är den som ligger på andra sidan flygplatsen, underbart! Jag tog mitt handbagage, som för övrigt vägde ton och började gå och gå och gå och gå...
Till sist kom jag i alla fall fram till gaten, här var det nu passkontroll och de ville ha min adress som jag kommer bo på här i USA, de fick den och jag fick gå igenom utan några som helst problem. Sen var det bara till att vänta och vänta och vänta lite till. Efter en och en halv timme var det dags att gå ombord. Här scannade man själv in boardingkorten och sen gick man bara på planet.
Det var ett stort och bra plan och jag fick två säten helt för mig själv (fördelen med att resa ensam). Jag fällde ner armstödet i mitten, la upp mina fötter och satte igång en, två, tre filmer och lite serier. Flygturen tog ju trots allt runt 8 timmar så jag hann med en del. Sova lyckades jag faktiskt också göra, tro det eller ej. Efter ett tag kom maten ut, en illaluktande äcklig pastagratäng med en bulle och till dessert blev det torr kärleksmums. När jag blir stor ska jag göra något av den rent ut sagt hemska och äckliga flygplansmaten, om jag så måste laga den själv. Jag åt i alla fall en del då jag inte ätit något förutom frukost och en äcklig torr macka med smörja på förra planet. Efter ungefär halva resan kom personalen med lappar som skulle fyllas i, på grund av säkerhet och grejer när man ska in i USA. Jag fyllde i lapparna och hoppades att jag hade gjort rätt.
Det blev lite mer film och sömn och efetr åtta DRYGA timmar så var vi ÄNTLIGEN framme i NY och vi landade på JFK. Nu var det åter igen passkontroll med ficngeravtryck och kort som gällde. Människan som satt där frågade en hel del massa saker om än det ena och än det andra och jag svaade så bra jag kunde. Jag blev godkänd och kunde gå igenom för att hämta mitt bagage. Det tog inte alltför lång tid innan det kom och jag kunde nu bege mig mot utgången för att se om jag hittade taxichauffören.
Jag gick till utgången, ingen taxichaufför, jag väntade lite till. Efter ett tag dök där upp en tyska som också reste som au pair med samma organisation som jag (SI) där stod vi och väntade och efter ytterligare ett tag kom där två tyskor till. Skönt, nu var jag i alla fall inte ensam längre. Efter yttreligare ett tag så kom människan vi hade väntat på. Han hade faktiskt varit där hela tiden, vi hade bara stått åt lite olika håll runt 20 neter från varandra. Men så kan det gå. Vi gick ut och sen kom bilen som skulle köra oss till hotellet, som ligger ca en timme utanför NY. Vid det här laget var alla ganska trötta och det blev inte särskilt mycket prat i bilen. Alla satt mest som levande döda och sjorde ingenting, sa ingenting, men det var ganska skönt faktiskt. Efter en timme var vi framme vid hotellt.
Nu har jag tagit mig till USA och i nästa uppdatering får ni läsa om orientation! :)
Från Sverige till Frankfurt
Ja, jag har inte så mycket tid just nu, men jag kan ju uppdatera er lite om vad som händer i alla fall.
Igår, måndagen den 7/2 rungde klockan vid 5.45. Det var bara till att stiga upp ur sängen och in i duschen. En sista frukost tillsammans med pappa, magnus och syster Mikaela. Kläder på, packa ner det sista som skulle med, borsta tänder och allt annat sånt roligt. Säga hej då till folk som skulle till skola och jobb... Kollade lite tv (Jims värld) och innan man visste ordet av så var det dags att åka mot flygplatsen, pappa skjutsade mig. Vi hittade rätt på en gång (WIHO). Vi var ganska tidiga så vi hann med en sista fika innan det skulle bli dags att checka in. Nu var det nära, det är på riktigt, it is happening!! Jag checkade in bagaget i de fina små maskinerna och lämnade väskorna till personalen och där åkte de (väskorna) iväg på rullbandet.
Jaha, då var det dags att passera passkontrollen och även dags att säga hej då till pappa. Det var svårt, svårare än vad jag faktiskt trodde att det skulle vara...
Det tjöt när jag gick igenom passkontrollen, såklart(!!), men det gick bara fint efter det. Hon kände lite och sen var det över och jag kunde fortsätta vidare, ta mina väskor och bege mig mot gaten. Jaha, ja då var jag aldeles ensam, lämnad åt ödet, haha, kanske inte riktigt... Jag hittade gaten direkt och gick och satte mig där, nu var det bara till att vänta på att planet skulle komma in. Planet kom och det var dags att gå ombord. Fick en fin fönsterplats. Jag sov den största delen av resan till Frankfurt, där jag mellanlandade. Vaknade upp nånstans i mitten, fick en torr och äcklig macka med nått grejs på och somnade sen om igen.
Nähä, nu är det snart dags för lite mer information här i NY så fortsättningen får ni sen när jag har ledigt nästa gång... kanske ikväll? vem vet!? :) btw, bilder kommer också inom kort! Håll utkik!
Igår, måndagen den 7/2 rungde klockan vid 5.45. Det var bara till att stiga upp ur sängen och in i duschen. En sista frukost tillsammans med pappa, magnus och syster Mikaela. Kläder på, packa ner det sista som skulle med, borsta tänder och allt annat sånt roligt. Säga hej då till folk som skulle till skola och jobb... Kollade lite tv (Jims värld) och innan man visste ordet av så var det dags att åka mot flygplatsen, pappa skjutsade mig. Vi hittade rätt på en gång (WIHO). Vi var ganska tidiga så vi hann med en sista fika innan det skulle bli dags att checka in. Nu var det nära, det är på riktigt, it is happening!! Jag checkade in bagaget i de fina små maskinerna och lämnade väskorna till personalen och där åkte de (väskorna) iväg på rullbandet.
Jaha, då var det dags att passera passkontrollen och även dags att säga hej då till pappa. Det var svårt, svårare än vad jag faktiskt trodde att det skulle vara...
Det tjöt när jag gick igenom passkontrollen, såklart(!!), men det gick bara fint efter det. Hon kände lite och sen var det över och jag kunde fortsätta vidare, ta mina väskor och bege mig mot gaten. Jaha, ja då var jag aldeles ensam, lämnad åt ödet, haha, kanske inte riktigt... Jag hittade gaten direkt och gick och satte mig där, nu var det bara till att vänta på att planet skulle komma in. Planet kom och det var dags att gå ombord. Fick en fin fönsterplats. Jag sov den största delen av resan till Frankfurt, där jag mellanlandade. Vaknade upp nånstans i mitten, fick en torr och äcklig macka med nått grejs på och somnade sen om igen.
Nähä, nu är det snart dags för lite mer information här i NY så fortsättningen får ni sen när jag har ledigt nästa gång... kanske ikväll? vem vet!? :) btw, bilder kommer också inom kort! Håll utkik!
Ny kategori! Hej Då Sverige!
Ja, då var det dags! Nu lämnar jag Sverige för ett år eller två i staterna!
Btw, ny kategori för ett par dagar; NY 7/2-10/2-2011
Btw, ny kategori för ett par dagar; NY 7/2-10/2-2011
