Frankfurt till US and freakin' A!
Efter ett tag vaknade jag åter igen och den här gången var det dags att landa! Resan hade gått snabbt, vilket var väldigt skönt, men nu väntade den långa flygturen.
Hur som helst, jag steg av planet i Frankfurt, som för övrigt hade ett väldigt fint vårväder med SOL. Flygplansbussen kom och hämtade oss då planet parkerade mitt ute i ingenstans, bokstavligt talat! Bussen tog oss in till själva flygplatsen.
Då mina väskor gick racka vägen till USA så behövde jag inte oroa mig för dem. Så det första jag gjorde när jag kom till flygplatsen var att leta upp en av alla de stora tavlorna så jag såg vart jag skulle ta vägen. Visserligen stod redan gaten på biljetten, men bara för att vara på den säkra sidan så kollade jag tavlorna med, det kunde ju faktiskt ha ändrats. Tror ni inte självklart att jag ska till gate A65, som självklart är den som ligger på andra sidan flygplatsen, underbart! Jag tog mitt handbagage, som för övrigt vägde ton och började gå och gå och gå och gå...
Till sist kom jag i alla fall fram till gaten, här var det nu passkontroll och de ville ha min adress som jag kommer bo på här i USA, de fick den och jag fick gå igenom utan några som helst problem. Sen var det bara till att vänta och vänta och vänta lite till. Efter en och en halv timme var det dags att gå ombord. Här scannade man själv in boardingkorten och sen gick man bara på planet.
Det var ett stort och bra plan och jag fick två säten helt för mig själv (fördelen med att resa ensam). Jag fällde ner armstödet i mitten, la upp mina fötter och satte igång en, två, tre filmer och lite serier. Flygturen tog ju trots allt runt 8 timmar så jag hann med en del. Sova lyckades jag faktiskt också göra, tro det eller ej. Efter ett tag kom maten ut, en illaluktande äcklig pastagratäng med en bulle och till dessert blev det torr kärleksmums. När jag blir stor ska jag göra något av den rent ut sagt hemska och äckliga flygplansmaten, om jag så måste laga den själv. Jag åt i alla fall en del då jag inte ätit något förutom frukost och en äcklig torr macka med smörja på förra planet. Efter ungefär halva resan kom personalen med lappar som skulle fyllas i, på grund av säkerhet och grejer när man ska in i USA. Jag fyllde i lapparna och hoppades att jag hade gjort rätt.
Det blev lite mer film och sömn och efetr åtta DRYGA timmar så var vi ÄNTLIGEN framme i NY och vi landade på JFK. Nu var det åter igen passkontroll med ficngeravtryck och kort som gällde. Människan som satt där frågade en hel del massa saker om än det ena och än det andra och jag svaade så bra jag kunde. Jag blev godkänd och kunde gå igenom för att hämta mitt bagage. Det tog inte alltför lång tid innan det kom och jag kunde nu bege mig mot utgången för att se om jag hittade taxichauffören.
Jag gick till utgången, ingen taxichaufför, jag väntade lite till. Efter ett tag dök där upp en tyska som också reste som au pair med samma organisation som jag (SI) där stod vi och väntade och efter ytterligare ett tag kom där två tyskor till. Skönt, nu var jag i alla fall inte ensam längre. Efter yttreligare ett tag så kom människan vi hade väntat på. Han hade faktiskt varit där hela tiden, vi hade bara stått åt lite olika håll runt 20 neter från varandra. Men så kan det gå. Vi gick ut och sen kom bilen som skulle köra oss till hotellet, som ligger ca en timme utanför NY. Vid det här laget var alla ganska trötta och det blev inte särskilt mycket prat i bilen. Alla satt mest som levande döda och sjorde ingenting, sa ingenting, men det var ganska skönt faktiskt. Efter en timme var vi framme vid hotellt.
Nu har jag tagit mig till USA och i nästa uppdatering får ni läsa om orientation! :)
Hur som helst, jag steg av planet i Frankfurt, som för övrigt hade ett väldigt fint vårväder med SOL. Flygplansbussen kom och hämtade oss då planet parkerade mitt ute i ingenstans, bokstavligt talat! Bussen tog oss in till själva flygplatsen.
Då mina väskor gick racka vägen till USA så behövde jag inte oroa mig för dem. Så det första jag gjorde när jag kom till flygplatsen var att leta upp en av alla de stora tavlorna så jag såg vart jag skulle ta vägen. Visserligen stod redan gaten på biljetten, men bara för att vara på den säkra sidan så kollade jag tavlorna med, det kunde ju faktiskt ha ändrats. Tror ni inte självklart att jag ska till gate A65, som självklart är den som ligger på andra sidan flygplatsen, underbart! Jag tog mitt handbagage, som för övrigt vägde ton och började gå och gå och gå och gå...
Till sist kom jag i alla fall fram till gaten, här var det nu passkontroll och de ville ha min adress som jag kommer bo på här i USA, de fick den och jag fick gå igenom utan några som helst problem. Sen var det bara till att vänta och vänta och vänta lite till. Efter en och en halv timme var det dags att gå ombord. Här scannade man själv in boardingkorten och sen gick man bara på planet.
Det var ett stort och bra plan och jag fick två säten helt för mig själv (fördelen med att resa ensam). Jag fällde ner armstödet i mitten, la upp mina fötter och satte igång en, två, tre filmer och lite serier. Flygturen tog ju trots allt runt 8 timmar så jag hann med en del. Sova lyckades jag faktiskt också göra, tro det eller ej. Efter ett tag kom maten ut, en illaluktande äcklig pastagratäng med en bulle och till dessert blev det torr kärleksmums. När jag blir stor ska jag göra något av den rent ut sagt hemska och äckliga flygplansmaten, om jag så måste laga den själv. Jag åt i alla fall en del då jag inte ätit något förutom frukost och en äcklig torr macka med smörja på förra planet. Efter ungefär halva resan kom personalen med lappar som skulle fyllas i, på grund av säkerhet och grejer när man ska in i USA. Jag fyllde i lapparna och hoppades att jag hade gjort rätt.
Det blev lite mer film och sömn och efetr åtta DRYGA timmar så var vi ÄNTLIGEN framme i NY och vi landade på JFK. Nu var det åter igen passkontroll med ficngeravtryck och kort som gällde. Människan som satt där frågade en hel del massa saker om än det ena och än det andra och jag svaade så bra jag kunde. Jag blev godkänd och kunde gå igenom för att hämta mitt bagage. Det tog inte alltför lång tid innan det kom och jag kunde nu bege mig mot utgången för att se om jag hittade taxichauffören.
Jag gick till utgången, ingen taxichaufför, jag väntade lite till. Efter ett tag dök där upp en tyska som också reste som au pair med samma organisation som jag (SI) där stod vi och väntade och efter ytterligare ett tag kom där två tyskor till. Skönt, nu var jag i alla fall inte ensam längre. Efter yttreligare ett tag så kom människan vi hade väntat på. Han hade faktiskt varit där hela tiden, vi hade bara stått åt lite olika håll runt 20 neter från varandra. Men så kan det gå. Vi gick ut och sen kom bilen som skulle köra oss till hotellet, som ligger ca en timme utanför NY. Vid det här laget var alla ganska trötta och det blev inte särskilt mycket prat i bilen. Alla satt mest som levande döda och sjorde ingenting, sa ingenting, men det var ganska skönt faktiskt. Efter en timme var vi framme vid hotellt.
Nu har jag tagit mig till USA och i nästa uppdatering får ni läsa om orientation! :)
Kommentarer
Trackback
