emelieaupairarvidsson

Med andra ord: Ja jag har second thoughts! Skjut mig någon! Jag vet att jag har velat fram och tillbaka ett bra tag nu! När jag först kom till USA för 8 1/2 månad sedan var jag tvärsäker på att jag skulle stanna i två år. Det ändrade sig efter sisådär 4 månader, då skulle jag hem så fort som möjligt när mitt år var över. Efter rematchen var jag fortfarande säker på att jag ville hem efter ett år, men det ändrade sig också ganska snabbt! Kanske skulle jag ta och förlänga i 6 månader i alla fall?! Ja, men det var jag då ganska säker på att jag skulle ett tag, men sen ändrade jag mitt beslut igen och kallade det mitt slutgiltiga: att åka hem. Well, jag meddelade de flesta (de som brur sig?!) om att jag kommer hem i feb 2012. Gjorde jag det kanske det skulle bli verkligare, att jag inte skulle kunna ändra mitt beslut  lika lätt igen att jag verkligen ska åka hem...

MEN, jag har ju nu kommit på att jag älskar Manhattan och min värdfmilj och jag vet inte riktigt hur jag ska kunna lämna allt här just nu? Visst, det hade varit skönt att komma hem igen, träffa familj och vänner, skaffa jobb och börja plugget igen, men mitt liv här då? Sverige finns ju kvar i sex månader till liksom...

Okej, men då blir det på det här sättet; jag har skickat in en ansökan till Lic. kost & träningsrådgivare och kommer jag in på den så kommer jag hem... om inte så stannar jag här i sex månader! Jg menar, jag har ju inget vettigt i Sverige att göra om jag inte kommer in så varför inte dega här över i sex extra månader?

Det är ju ganska overkligt att sitta här och skriva detta inlägget. Kan inte fatta att jag varit här i 8 1/2 månad och bara har 3 1/2 månad kvar MINST! Det är galet. att åter igen lämna ett land som varit ens hem i ett år känns svårt, mest troligt svårare än det var att lämna Sverige.

Jag fick papperna på posten idag... papperna om förlägning! Helst av allt vill jag bara riva dem i småbita och elda upp dom och inte ens tänka tanken om att förlänga eller åka hem. Jag trivs bra där jag är nu och vill varken att det ska gå framåt eller bakåt i tiden. NU är perfekt!

Har pratat med min värdmamma med och de vill gärna ha mig här i sex månader till, men förstår också om jag åker hem och fortsätter mitt svenska liv. Beslutet ska fattas SNART... Gärna denna helgen, kanske kan fjäska på mig några extra dagar? (en liten notis bara: stannar jag sex månader till betyder det att jag kan fira min 21 årsdag här, och det vore ju inte helt fel)