Tur i Oturen? Otur i Turen?
Jaha, aj då var det då dags att åka hem från min lilla minisemester i Minnesota igår. Låååång historia, ganska rolig historia (nu när man tänker tillbaka på det) xD
I alla fall söndagen den 22 maj 2011 var dagen jag skulle bege mig av hemåt mot Chicago igen. Jag sov till 8.00. Snacka mo irriterande när jag inte kan sova längre än det när jag har semester. Blr lite smått galen. I alla fall, jag steg upp, åt frukost, diskade, duschade, packade, bäddade sängen, startade ugnen (Lisa och Maik var i kyrkan) och lite s¨dana smågrejer som man gör på morgonen. Alltså, inget vidare vettigt! Men men, jag hade en skön och svslappnande morgon i alla fall. Jag skypade lite med fadern min och systern och Magnus, allihopa var med!
När människorna kom tillbaka från kyrkan så fortsatte jag skypa ett tag till och efter det gick jag en liten runda med vovven. När jag kom tillbaka från min lilla runda så var Lisas pappa och hens fru och Maiks mamma på besök. Det var dags för lite brunch. Yummi! Vi hade allt möjligt gott och mest troligt skulle jag inte behöva äta igen på flera veckor, mest troligt månader efter den brunchen... Så otroligt mätt var jag. Tiden gick och det blev sakta men säkert dags för mig och Lisa att köra vidare mot Minneapolis och flygplatsen. Jag sa hej då till alla människor och sen var det tre timmar i bilen som gällde. Vi pratade om allt och ingenting... Allt från hur vi skulle kunna besöka ALLA länder för att ta reda på hur/om de använder tvättmaskin och torktumlare till nästa gång jag skulle komma och vi ska spendera en helg på amerikas största shoppingcenter. Ja, ni förstår ju själva hur många samtalsämne det får plats däremellan. haha
I alla fall, efter tre timmar, kanske lite tidigare var vi framme, vi sa hejdå, kramades och sen gick jag vidare mot mitt flyg. Än en gång var jag vid fel terminal, ojsan, haha! Så det var bara till att traska vidare till den rätta som var 20 meter bort, vilket inte var överdrivet farligt. Ställde mig i kö för att fixa mitt boardingpass. Det skulle man visst göra i en av de här konstiga maskinerna som går utav sig själv... Det gick ju inte så bra för mig, och tanten (läs kärringen) som "hjälpte" mig var nog lite smått irriterad. höhö
Det slutade med att hon sa: Ge mig ditt körkort så ska jag fixa det åt dig!
Så jag gav henne mitt körkort, hon knappade lite på datorn och två sekunder senare hade jag mitt boardingpass. Trevlig människa det där... INTE!
Jag inhandlade lite souvenirer på vägen till gaten E8. Jag gick och satte mig vid gaten, kollade tv skärmen där det stod att det var försenat. Så jag väntade och väntade och det blev mer och mer försenat och till sist blev det inställt. Bra, kanon, verkligen underbart, precis vad jag behöver, tänkte jag... Jaja, det finns inte så mycket att göra åt det, så det var bara till att ställa sig i kö oc försöka fixa ett nytt plan eller något(?) vad vet jag? Jag gjorde bara som alla andra. Jag meddelande min (host) familj att det flyget var inställt ochjag inte visste när jag skulle kunna komma hem. Fick som svar; Se till att du får en förstaklassensbiljett och ett hotelrum! Absolut!
Jag väntade i kän och när jag väl kom fram och det blev min tur... gissa vem som står där?! Jo, men är det inte den trevliga damen från boardingpassen, jo men självklart är det de! Än en gång var hon ytterst trevlig mot mig. I alla fall, jag lämnade fram min biljett och hon meddelar att detta inte är min flight och att jag har en annan gate! Toppen(!) och det kunde de inte ha skrivit på den stora tv:n eller nåt? (gaten jag väntade i var ett tidigare flyg till Chicago) Jag sa bara att jag inte visste det och hon skickade mig till den andra gaten. Just vid det tillfället ville jag bara skrika lite på människan (mest trolig på svenska så hon inte skulle förstå mig). Medan jag gick vidare mot den andra gaten höll jag alla mina tummar på att folket fortfarande var där. De skulle ha lyft vid 19.00, men då vädret var dåligt och det var storm så va flyget försenat sådär 2 timmar. Jag kom till gaten och såg allt folk, tack gode gud, jag hade inte missat det i alla fall. Men det var fortfarande försenat. Så jag visste inte om jag skulle kunna komma hem?!
Fem minuter senare meddelar de att de kommer kunna flyga oss hem och att vi nu kan börja gå ombord på palnet. Skulle man kanske kunna kalla det tur i oturen?! Jag var så himla lättad att jag skulle kunna komma hem rätt dag, en aningen senare än jag förväntat mig, men rätt dag! Vi steg ombord och flög iväg. Ja, det var storm, det märktes alldeles klart och tydligt! Dessutom fick vi cirkulera runt i luften i 30-40 minuter för att de hade stängt ner flygplatsen för ett tag... varför? Underbart! Men till sist fick vi i alla fall landa och parkera och vi kunde lämna planet! Jag ringde min värdpappa för att kolla om han kunde hämta mig eller om jag skulle ta en taxi. Hon kom och hämtade mig 30 minuter senare! Jag har då de bästa värdföräldrarna!!!
HejoHå vad det regnade, mja, man såg inte mycket under bilfärden hem...
Väl hemma kunde jag inte somna så jag målade naglarna och kollade film och när klockan började närma sig 03.00 på morgonen slöt sig mina ögon och John Blund kom och hälsade på!
Jag hade en skön och avslappnande semester, men det är då skönt att vara hemma igen!
Pappa, du sköter dig mycket bra med kommentarerna!!! :) <3
I alla fall söndagen den 22 maj 2011 var dagen jag skulle bege mig av hemåt mot Chicago igen. Jag sov till 8.00. Snacka mo irriterande när jag inte kan sova längre än det när jag har semester. Blr lite smått galen. I alla fall, jag steg upp, åt frukost, diskade, duschade, packade, bäddade sängen, startade ugnen (Lisa och Maik var i kyrkan) och lite s¨dana smågrejer som man gör på morgonen. Alltså, inget vidare vettigt! Men men, jag hade en skön och svslappnande morgon i alla fall. Jag skypade lite med fadern min och systern och Magnus, allihopa var med!
När människorna kom tillbaka från kyrkan så fortsatte jag skypa ett tag till och efter det gick jag en liten runda med vovven. När jag kom tillbaka från min lilla runda så var Lisas pappa och hens fru och Maiks mamma på besök. Det var dags för lite brunch. Yummi! Vi hade allt möjligt gott och mest troligt skulle jag inte behöva äta igen på flera veckor, mest troligt månader efter den brunchen... Så otroligt mätt var jag. Tiden gick och det blev sakta men säkert dags för mig och Lisa att köra vidare mot Minneapolis och flygplatsen. Jag sa hej då till alla människor och sen var det tre timmar i bilen som gällde. Vi pratade om allt och ingenting... Allt från hur vi skulle kunna besöka ALLA länder för att ta reda på hur/om de använder tvättmaskin och torktumlare till nästa gång jag skulle komma och vi ska spendera en helg på amerikas största shoppingcenter. Ja, ni förstår ju själva hur många samtalsämne det får plats däremellan. haha
I alla fall, efter tre timmar, kanske lite tidigare var vi framme, vi sa hejdå, kramades och sen gick jag vidare mot mitt flyg. Än en gång var jag vid fel terminal, ojsan, haha! Så det var bara till att traska vidare till den rätta som var 20 meter bort, vilket inte var överdrivet farligt. Ställde mig i kö för att fixa mitt boardingpass. Det skulle man visst göra i en av de här konstiga maskinerna som går utav sig själv... Det gick ju inte så bra för mig, och tanten (läs kärringen) som "hjälpte" mig var nog lite smått irriterad. höhö
Det slutade med att hon sa: Ge mig ditt körkort så ska jag fixa det åt dig!
Så jag gav henne mitt körkort, hon knappade lite på datorn och två sekunder senare hade jag mitt boardingpass. Trevlig människa det där... INTE!
Jag inhandlade lite souvenirer på vägen till gaten E8. Jag gick och satte mig vid gaten, kollade tv skärmen där det stod att det var försenat. Så jag väntade och väntade och det blev mer och mer försenat och till sist blev det inställt. Bra, kanon, verkligen underbart, precis vad jag behöver, tänkte jag... Jaja, det finns inte så mycket att göra åt det, så det var bara till att ställa sig i kö oc försöka fixa ett nytt plan eller något(?) vad vet jag? Jag gjorde bara som alla andra. Jag meddelande min (host) familj att det flyget var inställt ochjag inte visste när jag skulle kunna komma hem. Fick som svar; Se till att du får en förstaklassensbiljett och ett hotelrum! Absolut!
Jag väntade i kän och när jag väl kom fram och det blev min tur... gissa vem som står där?! Jo, men är det inte den trevliga damen från boardingpassen, jo men självklart är det de! Än en gång var hon ytterst trevlig mot mig. I alla fall, jag lämnade fram min biljett och hon meddelar att detta inte är min flight och att jag har en annan gate! Toppen(!) och det kunde de inte ha skrivit på den stora tv:n eller nåt? (gaten jag väntade i var ett tidigare flyg till Chicago) Jag sa bara att jag inte visste det och hon skickade mig till den andra gaten. Just vid det tillfället ville jag bara skrika lite på människan (mest trolig på svenska så hon inte skulle förstå mig). Medan jag gick vidare mot den andra gaten höll jag alla mina tummar på att folket fortfarande var där. De skulle ha lyft vid 19.00, men då vädret var dåligt och det var storm så va flyget försenat sådär 2 timmar. Jag kom till gaten och såg allt folk, tack gode gud, jag hade inte missat det i alla fall. Men det var fortfarande försenat. Så jag visste inte om jag skulle kunna komma hem?!
Fem minuter senare meddelar de att de kommer kunna flyga oss hem och att vi nu kan börja gå ombord på palnet. Skulle man kanske kunna kalla det tur i oturen?! Jag var så himla lättad att jag skulle kunna komma hem rätt dag, en aningen senare än jag förväntat mig, men rätt dag! Vi steg ombord och flög iväg. Ja, det var storm, det märktes alldeles klart och tydligt! Dessutom fick vi cirkulera runt i luften i 30-40 minuter för att de hade stängt ner flygplatsen för ett tag... varför? Underbart! Men till sist fick vi i alla fall landa och parkera och vi kunde lämna planet! Jag ringde min värdpappa för att kolla om han kunde hämta mig eller om jag skulle ta en taxi. Hon kom och hämtade mig 30 minuter senare! Jag har då de bästa värdföräldrarna!!!
HejoHå vad det regnade, mja, man såg inte mycket under bilfärden hem...
Väl hemma kunde jag inte somna så jag målade naglarna och kollade film och när klockan började närma sig 03.00 på morgonen slöt sig mina ögon och John Blund kom och hälsade på!
Jag hade en skön och avslappnande semester, men det är då skönt att vara hemma igen!
Pappa, du sköter dig mycket bra med kommentarerna!!! :) <3
Kommentarer
Postat av: Pappa john
Tack gumman försöker iallafall, roligt att du haft det skönt på din minisem, alltid skönt med ett litet break från vardagen, man uppskattar den bättre efter lite ledigt. Sura och gnälliga tanter finns det gott om överallt som du upptäckt och jag lovar dig att det inte var den sista du träffa på, under din tid i U.S.A Skönt att resan gick bra och att du kom hem till sist iallafall. Det känns skönt att dina värdföräldrar är måna och rädda om dig, hälsa dom alla så gott från mig. Nu ska jag gå till sängs och se om John Blund även kan komma till mig och strö lite pulver i ögonen innan det är dax att ge sig upp igen för en ny arbetsdag. Ha det så gott och var rädd om dig. Puss och kram paps..natti,natti ;-0
Postat av: Kerstin
Hej.
Det var ju bra att allt fungerade till sist och du kom hem det är lätt att komma fel på så stora flygplatser Kerstin
Trackback
