emelieaupairarvidsson

Ja, au pair livet har verkligen både sina medgångar och motgångar. Det är inte alltid så lätt att leva med en ny familj på andra sidan jorden, att ta hand om barn man aldrig tidigare har träffat, att anpassa sig till allt nytt, att vara ifrån sin familj i sitt hemland... det är inte alltid så enkelt!
Det finns de dagar då ungarna gör precis vad de vill och känner inte alls för att lyssna, de ignorerar dig och låtsas att du inte finns, de finns de dagar då de slår dig, drar dig i håret, säger saker som de inte borde och gör allt för att reta och göra dig upprörd. Det känns som om dagen ALDRIG kommer att ta slut.

Men så finns det även de mest fantastiska och mest underbara dagar, då allting är perfekt. Barnen lyssnar, alla leker och har roligt tillsammans, de berättar att du är den bästa au pairen i världen, de vill göra allt som du gör, de vill var med dig, de vill va som du, inte en tjurig min på hela dagen! Allting flyter på och innan du vet ordet av så är dagen förbi. Jag älskar dessa dagar!

Självklart visste jag när jag åkte att det inte kommer bli enkelt, inte en chans i världen att det kommer flyta på ett helt år utan något litet problem. Vi har våra dagar, både bra och dåliga, självklart, det har väl alla!? Jag är väldigt lyckligt lottad som har fått en toppenfamilj. Jag säger inte att de är felfria, de är de absolut inte, det är ingen, men de är absolut den bästa. Den bästa för mig i alla fall! De stöttar mig igenom allt, min resa hit och allt som jag vill göra. Jag vet att jag kan prata med dem om vad som helst, när som helst.

Vi har inte haft några större problem, mer lite småtjafs med pojkarna om vad som skall göras, när, hur, varför... ja, ni vet, det vanliga, läxor och grejer!
Den enda gången jag faktiskt har fällt ett par tårar var när en av pojkarna under en längre tid hade ignorerat mig, pratde inte med mig, svarade inte på mina frågor, gick runt och kallade mig saker... Ett tag blev det för mycket. jag är inte van med att blii ignorerad, det hoppas jag ingen är van vid! Är uppvuxen i ett hem där vi skriker HEEEEJ(!) så fort vi kommer innanför dörren för tusan (dock gör vi inte det här då bebisen kanske sover) men man kan väl för tusan säga hej när man kommer hem!?

Men jag pratade med min vm och vi löste det mycket bra och det var inga större bekymmer. Det hade nog bara varit en lång dag med alldeles för mycket händelser och när han inte svarade mig blev det bara för mycket helt enkelt. Så ja, det är väl det enda lilla problemet som dykt upp annars är allt så perfekt det kan bli med våra vardagstjafs! ;D

Jag har aldrig trott att detta skulle bli enkelt, det är den största utmaningen jag haft i mitt liv och jag kommer klara av det!

Jag har aldrig sagt att jag behöver enkelt... jag behöver bara möjligt! (från; soul surfer)