Svårt beslut
Jaha ja då var dagen kommen, dagen då jag måste fatta ett beslut om vad jag vill göra. Eller jag VET vad jag vill, bara hoppas att de vill samma sak som jag. Så, jag har tre familjer, en ska bli min, vilken?
Den första familjen jag valde bort var enkel. Eller enkel ska jag inte säga, det tog emot att skriva mailet där jag tackade nej, men det måste ju göras. Artigt förklarade jag att jag hade bestämt att välja en annan familj så jag önskade dem all lycka med att hitta den perfekta au pairen för deras familj! Fick tillbaka som svar: Tack då vet vi! Blev lite stött när jag fick det svaret tillbaka, jag menar här la jag ner tid på att fint och vänligt förklara att jag valt en annan och att jag tyckte att de var en toppenfamilj, men att jag måste förlja min magkänsla och så får man ett sånt svar?! De kunde ju åtminstonde ha önskat mig lycka till. Det var Philadelphiafamiljen med två barn.
Nu återstod det två familjer, Philadelphia med tre barn och Chicago... what to do? Jag skulle vara tvungen att välja innan dagen var slut. Tack gode gud att det är så pass mycket tidsskillnad mellan oss, det gav mig ett x antal timmar extra. Vilket var otroligt skönt. Jag visste vad jag ville... eller? Ena sekunden kände jag för Philadelphia men i nästa var jag säker på att Chicago var den rätta. Vad skulle jag göra?
Efter halva dagen hade jag i alla fall bestämt mig. Jag skickade ett mail till familjen och berättade att jag mer än gärna vill vara deras au pair om de vill ha mig. Jag skrev också att jag hade en annan familj som var intresserad och jag ville inte säga nej till dem innan jag hade fått ett beslut om vi var en natch eller inte. Då jag tyckte mycket om båda familjerna ville jag ju inte riskera att jag sa nej till den ena innan jag fått svar från den andra, om ni försår vad jag menar? Jag väntade ett par timmar, ett par nervösa timmar innan det plingade till i min inkorg och ett svar hade dykit upp.
Jag var nervös över vad det skulle stå i mailet när jag öppnade det, jag ville inte bli besviken. Men å andra sidan fanns ju fortfarande den andra familjen i så fall. Jag hade ju inte sagt nej till dem ännu. Jag öppnade mailet och läste igenom det. Jag läste nog igenom det ett par gånger innan jag började förstå vad det stod. Vi var matchade! De ville mer än gärna ha mig som deras au pair.
Nu var det den tråkiga delen kvar av allt det här. Jag skulle bli tvungen att tacka nej till den andra familjen som jag tyckte så mycket om. Det gjorde det inte mycket lättare att de dagen före hade sänt mig en video med alla barnen där de berättade varför de ville att jag skulle komma till just dem. De var helt otroligt söta och det var verkligen svårt att säga nej till en sån fin familj, men det var det ända rätta att göra, det kändes helt enkelt aningen bättre med den andra familjen.
Men det är så det är, man kan inte vara överallt och jag önskar verkligen den familjen all lycka i världen och den au pair som får dem som hostfamily kan verkligen vara lycklig!
JAG SKA TILL CHICAGO!
Den första familjen jag valde bort var enkel. Eller enkel ska jag inte säga, det tog emot att skriva mailet där jag tackade nej, men det måste ju göras. Artigt förklarade jag att jag hade bestämt att välja en annan familj så jag önskade dem all lycka med att hitta den perfekta au pairen för deras familj! Fick tillbaka som svar: Tack då vet vi! Blev lite stött när jag fick det svaret tillbaka, jag menar här la jag ner tid på att fint och vänligt förklara att jag valt en annan och att jag tyckte att de var en toppenfamilj, men att jag måste förlja min magkänsla och så får man ett sånt svar?! De kunde ju åtminstonde ha önskat mig lycka till. Det var Philadelphiafamiljen med två barn.
Nu återstod det två familjer, Philadelphia med tre barn och Chicago... what to do? Jag skulle vara tvungen att välja innan dagen var slut. Tack gode gud att det är så pass mycket tidsskillnad mellan oss, det gav mig ett x antal timmar extra. Vilket var otroligt skönt. Jag visste vad jag ville... eller? Ena sekunden kände jag för Philadelphia men i nästa var jag säker på att Chicago var den rätta. Vad skulle jag göra?
Efter halva dagen hade jag i alla fall bestämt mig. Jag skickade ett mail till familjen och berättade att jag mer än gärna vill vara deras au pair om de vill ha mig. Jag skrev också att jag hade en annan familj som var intresserad och jag ville inte säga nej till dem innan jag hade fått ett beslut om vi var en natch eller inte. Då jag tyckte mycket om båda familjerna ville jag ju inte riskera att jag sa nej till den ena innan jag fått svar från den andra, om ni försår vad jag menar? Jag väntade ett par timmar, ett par nervösa timmar innan det plingade till i min inkorg och ett svar hade dykit upp.
Jag var nervös över vad det skulle stå i mailet när jag öppnade det, jag ville inte bli besviken. Men å andra sidan fanns ju fortfarande den andra familjen i så fall. Jag hade ju inte sagt nej till dem ännu. Jag öppnade mailet och läste igenom det. Jag läste nog igenom det ett par gånger innan jag började förstå vad det stod. Vi var matchade! De ville mer än gärna ha mig som deras au pair.
Nu var det den tråkiga delen kvar av allt det här. Jag skulle bli tvungen att tacka nej till den andra familjen som jag tyckte så mycket om. Det gjorde det inte mycket lättare att de dagen före hade sänt mig en video med alla barnen där de berättade varför de ville att jag skulle komma till just dem. De var helt otroligt söta och det var verkligen svårt att säga nej till en sån fin familj, men det var det ända rätta att göra, det kändes helt enkelt aningen bättre med den andra familjen.
Men det är så det är, man kan inte vara överallt och jag önskar verkligen den familjen all lycka i världen och den au pair som får dem som hostfamily kan verkligen vara lycklig!
JAG SKA TILL CHICAGO!
Kommentarer
Postat av: Jessica
Yay!! :D
Trackback
