Intresserade familjer och skypesamtal
Jag fick kontakt med Chicago under tisdagskvällen och under onsdagen bestämde vi en tid då vi skulle prata via skype. Torsdag kväll var det dags. Jag hade mina frågor redo och jag var lagom nervös. Varför vet jag inte då jag har gjort det här tidigare och vet att det egentligen inte alls är något att vara nervös för. Hela dagen gick ovanligt långsamt, men till sist blev det ändå kvällen och dags för lite skype.
Jag loggade in och familjen gjorde likaså, de ringde och jag svarade. Jag pratade med mamman och den äldsta sonen höll sig i bakgrunden. Jag ställde de frågor som jag hade förberett, dock var jag så nervös och stressad att jag glömde hälften av dem, men det gick bra ändå skulle jag vilja säga. Sen var det Chicagos tur att ställa frågor och jag svarade så gott jag kunde på dem. Efter sådär en halvtimme var vi klara och vi bestämde att vi skulle hålla kontakten via mail och att vi skulle skypa igen... snart!
Plingeling, ett mail i inkorgen. Från Au Pair in America - A hostfamily is interested in you. Jag loggade in och kollade vad det var för familj. En mamma, pappa och två barn som bodde i Florida (förresten min au pairsida var nu aktiverad och funkade bra igen!) Jag läste om familjen, men det klickade inte riktigt, det såg ut att vara en jättetrevlig familj, men jag tror inte att det hade funkat. Jag beslutade att inte skriva till dem, utan ville de ha kontakt fick de ta och maila mig.
Dagen därpå (fredag) hade jag inte fått något mail från någon familj. Jag skrev ihop ett mail till Chicago och frågade om de kunde tänka sig att prata samma tid? Vi bestämde att vi skulle prata på lördagen och då skulle även pappan vara med så jag kunde få chansen att träffa honom.
Under fredagen ploppade in ett mail om att jag hade en ny familj intresserad, den här gången mamma, pappa, tre tjejer (trilligar) på 2 år och en nyfödd bebis (pojke), jag kände direkt att det inte var något för mig och skrev ett vänligt brev till familjen där jag förklarade att det inte kommer att funka för mig. Sad but true!
Lite senare på dagen kom åter ett mail om en intresserad familj. Den här gången mamma, pappa, son och dotter som bodde iPhiladelphia. Det lät bra och vi bestämde att vi skulle prata via skype under söndagen.
Förutom allt pratande och mailande med familjer under lördagen hade vi även kalas för mamma som flyllde år och "avskedskalas" för mig, då jag inte riktigt berättat för alla att min första familj inte kunde ta emot mig längre. OJSAN! Men då alla önskade mig lycka till det första de gjorde när de kom innanför dörren var jag ju tvungen att berätta. De reagerade inte på nåt speciellt sätt, undrade varför och vad som hände nu... typ.
Men kalaset var lyckat och vi hade trevligt (trots de degiga bullarna xD). Efter fem dagars vistelse nere hos mamma åkte jag på lördagskvällen upp till min pappa igen. När jag kom hem var det bara till att starta datorn och kolla så allting fungerade som det skulle. För nu skulle det bli skype med Chicago igen.
Den här gången var det jag som ringde och de som svarade. Pappan var med och de berättade om området där de bor och lite allt annat möjligt. Jag lyssnade och tog in all information. Jag ställde de frågorna som jag glömde bort sist och jag fick bra och utförliga svar tillbaka. Efter ca 45 minuter sa vi hej då och bestämde åter igen att vi skulle hålla kontakten via mail.
Jag gillar Chicago!
Nästa dag (söndag) var det åter igen dags för skype, denna gången med Philadelphia. När klockan slog 14 satt jag redo vid datorn och väntade. Men det komingen? Jag började bli mer och mer nervös, men efter ca fem minuter så ringde det och jag svarade. Hela familjen var med och de var trevliga och glada trots den tidiga morgontimmen där borta (08.00). Som vanligt ställde jag mina frågor och de svarade så utförligt de kunde och sen fick jag svara på de frågor som de hade till mig. Vi pratade i 45-60 minuter innan vi la på igen. Vi bestämde att vi skulle höras om en dag eller två då båda ville få lite tid att tänka på.
Senare under dagen plingade det åter igen i mailkorgen och ännu en familj var intresserad av mig. Även detta en familj från Philadelphia, mamma, pappa, två döttrar och en son. Det lät bra och vi bestämde oss för skype dagen efter, dvs måndagen.
Det blev måndag och det var nu dags för skype med den andra Philadelphiafamiljen. De ringde på skype, jag svarade, men ljudet fungerade dock inte så det fick bli på telefon istället. Åter igen började jag ställa mina frågor (jag började lära mig dem utantill vid det här laget) och de svarade så bra de kunde och sen ställde de frågor som jag svarade på. Vi pratade i omkring en halvtimme och sen la vi på.
Jag gillade denna familjen!
Senare på kvällen fick jag mail från båda Philadelphiafamiljer och båda ville ha mig, men vad ville Chicago? Jag hade inte hört något från dem på ett tag...
Jag skickade iväg ett mail om jag ville ha en dag till på mig att besluta vart jag ville hamna. Alla familjer som jag pratat med var helt underbara men där fanns en som jag kände lite extra för...
Jag loggade in och familjen gjorde likaså, de ringde och jag svarade. Jag pratade med mamman och den äldsta sonen höll sig i bakgrunden. Jag ställde de frågor som jag hade förberett, dock var jag så nervös och stressad att jag glömde hälften av dem, men det gick bra ändå skulle jag vilja säga. Sen var det Chicagos tur att ställa frågor och jag svarade så gott jag kunde på dem. Efter sådär en halvtimme var vi klara och vi bestämde att vi skulle hålla kontakten via mail och att vi skulle skypa igen... snart!
Plingeling, ett mail i inkorgen. Från Au Pair in America - A hostfamily is interested in you. Jag loggade in och kollade vad det var för familj. En mamma, pappa och två barn som bodde i Florida (förresten min au pairsida var nu aktiverad och funkade bra igen!) Jag läste om familjen, men det klickade inte riktigt, det såg ut att vara en jättetrevlig familj, men jag tror inte att det hade funkat. Jag beslutade att inte skriva till dem, utan ville de ha kontakt fick de ta och maila mig.
Dagen därpå (fredag) hade jag inte fått något mail från någon familj. Jag skrev ihop ett mail till Chicago och frågade om de kunde tänka sig att prata samma tid? Vi bestämde att vi skulle prata på lördagen och då skulle även pappan vara med så jag kunde få chansen att träffa honom.
Under fredagen ploppade in ett mail om att jag hade en ny familj intresserad, den här gången mamma, pappa, tre tjejer (trilligar) på 2 år och en nyfödd bebis (pojke), jag kände direkt att det inte var något för mig och skrev ett vänligt brev till familjen där jag förklarade att det inte kommer att funka för mig. Sad but true!
Lite senare på dagen kom åter ett mail om en intresserad familj. Den här gången mamma, pappa, son och dotter som bodde iPhiladelphia. Det lät bra och vi bestämde att vi skulle prata via skype under söndagen.
Förutom allt pratande och mailande med familjer under lördagen hade vi även kalas för mamma som flyllde år och "avskedskalas" för mig, då jag inte riktigt berättat för alla att min första familj inte kunde ta emot mig längre. OJSAN! Men då alla önskade mig lycka till det första de gjorde när de kom innanför dörren var jag ju tvungen att berätta. De reagerade inte på nåt speciellt sätt, undrade varför och vad som hände nu... typ.
Men kalaset var lyckat och vi hade trevligt (trots de degiga bullarna xD). Efter fem dagars vistelse nere hos mamma åkte jag på lördagskvällen upp till min pappa igen. När jag kom hem var det bara till att starta datorn och kolla så allting fungerade som det skulle. För nu skulle det bli skype med Chicago igen.
Den här gången var det jag som ringde och de som svarade. Pappan var med och de berättade om området där de bor och lite allt annat möjligt. Jag lyssnade och tog in all information. Jag ställde de frågorna som jag glömde bort sist och jag fick bra och utförliga svar tillbaka. Efter ca 45 minuter sa vi hej då och bestämde åter igen att vi skulle hålla kontakten via mail.
Jag gillar Chicago!
Nästa dag (söndag) var det åter igen dags för skype, denna gången med Philadelphia. När klockan slog 14 satt jag redo vid datorn och väntade. Men det komingen? Jag började bli mer och mer nervös, men efter ca fem minuter så ringde det och jag svarade. Hela familjen var med och de var trevliga och glada trots den tidiga morgontimmen där borta (08.00). Som vanligt ställde jag mina frågor och de svarade så utförligt de kunde och sen fick jag svara på de frågor som de hade till mig. Vi pratade i 45-60 minuter innan vi la på igen. Vi bestämde att vi skulle höras om en dag eller två då båda ville få lite tid att tänka på.
Senare under dagen plingade det åter igen i mailkorgen och ännu en familj var intresserad av mig. Även detta en familj från Philadelphia, mamma, pappa, två döttrar och en son. Det lät bra och vi bestämde oss för skype dagen efter, dvs måndagen.
Det blev måndag och det var nu dags för skype med den andra Philadelphiafamiljen. De ringde på skype, jag svarade, men ljudet fungerade dock inte så det fick bli på telefon istället. Åter igen började jag ställa mina frågor (jag började lära mig dem utantill vid det här laget) och de svarade så bra de kunde och sen ställde de frågor som jag svarade på. Vi pratade i omkring en halvtimme och sen la vi på.
Jag gillade denna familjen!
Senare på kvällen fick jag mail från båda Philadelphiafamiljer och båda ville ha mig, men vad ville Chicago? Jag hade inte hört något från dem på ett tag...
Jag skickade iväg ett mail om jag ville ha en dag till på mig att besluta vart jag ville hamna. Alla familjer som jag pratat med var helt underbara men där fanns en som jag kände lite extra för...
Kommentarer
Trackback
