Matchningsprocessen... igen
Ja, den helgen blev det många mail fram och tillbaka om vad som skulle hända nu. Jag tackar gudarna att au pairfolket var så vänliga och svarade på mina mail under helgen. Annars vet jag inte om jag hade stått ut med och vänta till tisdag (måndag var en helgdag i USA "Martin Luther King dagen")
Denna helgen var det även meningen att jag skulle ha min avskedsmiddag, men då ingen orkade/ville/kunde komma så blev det bara en hemmakväll med bästaste S. Det blev pizzabak och morotskaka. Faktum är att jag tyckte det var skönt att ingen annan än S kom. Ärligt talat orkade jag inte umgås med annat folk just då. Jag hade en SUPERBRA kväll och kunde inte ha haft det mycket bättre. Tack A också för telefomsamtalet, det var härligt att du ringde och det gjorde mig glad!
Au pairfolket på kontoret hade skickat ut min profil till några familjer eftersom de inte skulle kunna öppna min profil igen förän på tisdagen, sp det var jag ytterst tacksam för. Detta betydde att jag åter igen var inne i matchningsprocessen, den som jag för fem månader precis hade avslutat för att jag då hade hittat min fmailj. Here we go again. Min första intresserade familj kom den kvällen. En mamma, pappa, tre barn och en hund, som bodde på Hawaii. Ja, men Hawaii lät ju inte helt felm, inte familjen heller för den delen och jag kunde definitivt tänka mig att prata med dem. Men det var sent och jag bestämde mig för att ta tag i och skicka iväg ett mail under morgondagen.
Dagen därpå blev det mest chill, vi kollade film och tog det bara lugnt. Senare under dagen, när S åkt hem (tack för en BRABRA helg) så tog jag tag i mailskrivandet. Jag skickade iväg ett mail till familjen på Hawaii och hoppades att de snart skulle svara så att jag kunde få prata med dem. Jag var glad över att jag kom in i matchningsprocessen så snabbt igen och jag hoppades verkligen att jag skulle kunna hitta en ny familj inom loppet av ett par dgara så jag fortfarande skulle kunna åka den 7/2. Men den här gången hade jag inga förväntningar på att jag skulle hitta en ny familj eller att jag överhuvudtaget skulle komma iväg. På så vis skulle jag inte bli besviken igen.
Under måndagen så bestämde jag mig för att skriva ett mail till Colorado. I mailet berättade jag precis hur jag kände och frågade varför de inte längre kunde ha mig som au pair? Ganska snabbt fick jag ett svar tillbaka. Okej, när jag läste svaret kunde jag förstå en del, men jag
Under tisdagen åkte jag ner till mamma i Hishult. Jag besökte frisören och klippte och slingade håret. När jag kom hem till mamma startade jag datorn och kollade mailen (SÅKALRT!), ingenting än. Det är bara till att ha tålamod och vänta, vilket jag verkligen inte kände för just då. Jag ville veta direkt. Jag låg uppe sent den kvällen och pratade med lite folk och plötsligt dimper där ner ett mail i min inkorg. En familj!! Mamma, pappa, tre söner och en fjärde på väg, bor nära Chicago. Jag läser och svarar direkt. Eftersom min au pairsida fortfarande inte är aktiverad så ber jag mamman skicka familjens essay och lite bilder till mig. Det gör hon och jag mailar tillbaka om att jag gärna vill prata med dem.
Jag går och lägger mig med ett leende på läpparna!
Nästa morgon finns där två mail, ett frånHawaii och ett från Chicago. Hawaii har redan hittat en annan au pair och önskar mig lycka till med att hitta miin familj och Chicago vill prata med mig under morgondagen. Så glad jag är, nu är det igång igen...
Denna helgen var det även meningen att jag skulle ha min avskedsmiddag, men då ingen orkade/ville/kunde komma så blev det bara en hemmakväll med bästaste S. Det blev pizzabak och morotskaka. Faktum är att jag tyckte det var skönt att ingen annan än S kom. Ärligt talat orkade jag inte umgås med annat folk just då. Jag hade en SUPERBRA kväll och kunde inte ha haft det mycket bättre. Tack A också för telefomsamtalet, det var härligt att du ringde och det gjorde mig glad!
Au pairfolket på kontoret hade skickat ut min profil till några familjer eftersom de inte skulle kunna öppna min profil igen förän på tisdagen, sp det var jag ytterst tacksam för. Detta betydde att jag åter igen var inne i matchningsprocessen, den som jag för fem månader precis hade avslutat för att jag då hade hittat min fmailj. Here we go again. Min första intresserade familj kom den kvällen. En mamma, pappa, tre barn och en hund, som bodde på Hawaii. Ja, men Hawaii lät ju inte helt felm, inte familjen heller för den delen och jag kunde definitivt tänka mig att prata med dem. Men det var sent och jag bestämde mig för att ta tag i och skicka iväg ett mail under morgondagen.
Dagen därpå blev det mest chill, vi kollade film och tog det bara lugnt. Senare under dagen, när S åkt hem (tack för en BRABRA helg) så tog jag tag i mailskrivandet. Jag skickade iväg ett mail till familjen på Hawaii och hoppades att de snart skulle svara så att jag kunde få prata med dem. Jag var glad över att jag kom in i matchningsprocessen så snabbt igen och jag hoppades verkligen att jag skulle kunna hitta en ny familj inom loppet av ett par dgara så jag fortfarande skulle kunna åka den 7/2. Men den här gången hade jag inga förväntningar på att jag skulle hitta en ny familj eller att jag överhuvudtaget skulle komma iväg. På så vis skulle jag inte bli besviken igen.
Under måndagen så bestämde jag mig för att skriva ett mail till Colorado. I mailet berättade jag precis hur jag kände och frågade varför de inte längre kunde ha mig som au pair? Ganska snabbt fick jag ett svar tillbaka. Okej, när jag läste svaret kunde jag förstå en del, men jag
Under tisdagen åkte jag ner till mamma i Hishult. Jag besökte frisören och klippte och slingade håret. När jag kom hem till mamma startade jag datorn och kollade mailen (SÅKALRT!), ingenting än. Det är bara till att ha tålamod och vänta, vilket jag verkligen inte kände för just då. Jag ville veta direkt. Jag låg uppe sent den kvällen och pratade med lite folk och plötsligt dimper där ner ett mail i min inkorg. En familj!! Mamma, pappa, tre söner och en fjärde på väg, bor nära Chicago. Jag läser och svarar direkt. Eftersom min au pairsida fortfarande inte är aktiverad så ber jag mamman skicka familjens essay och lite bilder till mig. Det gör hon och jag mailar tillbaka om att jag gärna vill prata med dem.
Jag går och lägger mig med ett leende på läpparna!
Nästa morgon finns där två mail, ett frånHawaii och ett från Chicago. Hawaii har redan hittat en annan au pair och önskar mig lycka till med att hitta miin familj och Chicago vill prata med mig under morgondagen. Så glad jag är, nu är det igång igen...
Kommentarer
Trackback
