Match... or not?
Ja, då har vi kommit till det stora ögonblicket då jag får reda på om jag får ett ja eller ett nej från Colorado, min numberONEfamily!
De tackade JA till mig och jag blev helt exalterad och visste inte riktigt vad jag skulle skriva tillbaka, förutom "YES(!!) I would LOVE to be your au pair" Vi mailade lite den kvällen/natten och efter helgen skulle då min blivande hostmum (Mrs J) ringa till kontoret och meddela att vi ÄR matchade. WIHO! Jag kunde inte vara lyckligare just då, allt jag har längtat, väntat och drömt om i flera månader började nu plötsligt slå in. Drömmer jag? NEJ, det händer verkligen!
Från början ville Familjen W (Colorado) ha en au pair redan i Oktober, när bebisen kom, men eftersom Mrs J mamma skulle flytta in till dem ett par månader efter bebisens födsel så bestämde vi att jag skulle komma i jan/feb istället. Dagarna gick och helgen var förbi. Det blev måndag och Mrs J skulle ringa kontoret. Jag väntade på att höra något från någon, men det avr helt tyst. Ett par dagar senare dimper det ner ett par tre/fyra mail i min inkorg där det stod en hel del information; om livet i USA, VISUMansökningar, ett "gratulationsbrev" och ett mail där jag fick mitt flygdatum, vilket blev bestämt till den 7 februari 2011.
Okej, det var ganska länge tills dess (ca 6 månader) men det här var verkligen THE ONE av alla familjer och jag vill verkligen till den här och var så överlycklig över att faktiskt få som jag ville! WIHO! Kan inte beskriva lyckan jag kände just då, helt obeskrivlig. Jag berättade för allt och alla att jag ÄNTLIGEN hade hittat MIN familj och att jag åker den 7/2-2011. AWESOME!
Men jag får inte glömma bort den jobbiga delen; den som bestod av att tacka nej till familjen i Californien. Det var något av det svåraste jag gjort. Det var en helt fantastisk familj och hade inte Colorado valt mig hade jag definitivt valt Californien, utan tvekan. Men nu blev det som det blev och man kan ju inte vara överallt, sorgligt nog! Men jag skrev ett mycket fint brev där jag tackade för att de tagit sig tid att läsa min ansökan och prata med mig och sen la jag till lite fint att varje au pair som får dem som hostfamily måste vara lyckliga! Dock fick jaginget svar tillbaka av dem, vilket jag tyckte var lite lågt. Visst att jag kanske gjorde dem besvikna, men vad skulle jag göra? Jag hade ju redan hittat min familj.
Hur som helst så skulle det nu bli dags att börja fixa med allt annat som skulle fixas, så som; visumansökningar, hälsoundersökning, bankkort, fullmakt på banken, internationellt körkort, alla grejer som måste handlas och en massa annat...
De tackade JA till mig och jag blev helt exalterad och visste inte riktigt vad jag skulle skriva tillbaka, förutom "YES(!!) I would LOVE to be your au pair" Vi mailade lite den kvällen/natten och efter helgen skulle då min blivande hostmum (Mrs J) ringa till kontoret och meddela att vi ÄR matchade. WIHO! Jag kunde inte vara lyckligare just då, allt jag har längtat, väntat och drömt om i flera månader började nu plötsligt slå in. Drömmer jag? NEJ, det händer verkligen!
Från början ville Familjen W (Colorado) ha en au pair redan i Oktober, när bebisen kom, men eftersom Mrs J mamma skulle flytta in till dem ett par månader efter bebisens födsel så bestämde vi att jag skulle komma i jan/feb istället. Dagarna gick och helgen var förbi. Det blev måndag och Mrs J skulle ringa kontoret. Jag väntade på att höra något från någon, men det avr helt tyst. Ett par dagar senare dimper det ner ett par tre/fyra mail i min inkorg där det stod en hel del information; om livet i USA, VISUMansökningar, ett "gratulationsbrev" och ett mail där jag fick mitt flygdatum, vilket blev bestämt till den 7 februari 2011.
Okej, det var ganska länge tills dess (ca 6 månader) men det här var verkligen THE ONE av alla familjer och jag vill verkligen till den här och var så överlycklig över att faktiskt få som jag ville! WIHO! Kan inte beskriva lyckan jag kände just då, helt obeskrivlig. Jag berättade för allt och alla att jag ÄNTLIGEN hade hittat MIN familj och att jag åker den 7/2-2011. AWESOME!
Men jag får inte glömma bort den jobbiga delen; den som bestod av att tacka nej till familjen i Californien. Det var något av det svåraste jag gjort. Det var en helt fantastisk familj och hade inte Colorado valt mig hade jag definitivt valt Californien, utan tvekan. Men nu blev det som det blev och man kan ju inte vara överallt, sorgligt nog! Men jag skrev ett mycket fint brev där jag tackade för att de tagit sig tid att läsa min ansökan och prata med mig och sen la jag till lite fint att varje au pair som får dem som hostfamily måste vara lyckliga! Dock fick jaginget svar tillbaka av dem, vilket jag tyckte var lite lågt. Visst att jag kanske gjorde dem besvikna, men vad skulle jag göra? Jag hade ju redan hittat min familj.
Hur som helst så skulle det nu bli dags att börja fixa med allt annat som skulle fixas, så som; visumansökningar, hälsoundersökning, bankkort, fullmakt på banken, internationellt körkort, alla grejer som måste handlas och en massa annat...
Kommentarer
Trackback
