emelieaupairarvidsson

Ja, sist slutade jag då jag hade funnit den nya au pairorganisationen Skandinaviska Institutet (SI). Åter igen skickade jag iväg en intresseanmälan och inom loppet av en vecka eller två hade jag fått all den informationen jag behövde för att påbörja min ansökan. Än en gång delade jag ut massa referenspapper till folk, som var snälla och ställde upp igen! Den här gången tog det inte lika lång tid med min ansökan innan den var klar, men visst någon månad tog det allt. Jag är ju inte direkt känd för att göra allt jag ska på momangen!

Men efter ett par månader (sommaren 2010) så var jag äntligen klar med ansökan till SI och det var nu dags att boka tid för en intervju. Lite lagom problem där då alla intervjuare som fanns i Halmstad hade semester vi den tidpunkten. Men vi koom fram till att jag kunde ta mig ner till Helsingborg och där skulle jag möta upp en människa som skulle intervjua mig. Sagt och gjort, vi bokade en tid och när dagen kom tog jag tåget ner till Helsingborg.

Intervjuen var ärligt talat ganska seg och långtråkig, men ett nödvändigt ont. Jag och Mr. P (han som intervjuade mig) satte oss på ett fik och så började intervjun! Mr. P började med att berätta om organisationen och om hur det hela gick till och om en massa andra (onödiga, helt oväsentliga) saker. Men till sist kom vi i alla fall fram till den delen där han FAKTISKT skulle interjua mig (på engelska). Mjo, det gick bra och tro det eller ej, men jag kände mig faktiskt lite stolt över att jag klarade av det!

Intervjun tog ungefär mellen 1.5 till 2 timmar, vilket ledde till att jag missade tåget och fick vänta ytterligare en timme i Helsingborg innan jag kunde komma hem igen.

Sådär, nu var intervjun klar, ansökan var klar, nu skulle bara organisationen ringa och kolla med alla mina referenser så att de stämde. Sen skulle de skicka iväg allting till kontoret i London och så skulle de kolla igenom allting innan de godkände mig.