Avresa?
Jaha, ja, nu har jag åter igen hittat en familj som passar mig bra, det här måste verkligen vara "THE ONE" och det tror jag verkligen att det är med. Mamma, pappa och fyra pojkar, det kommer bli GALET BRA!
Ja, så kommer vi då till den stora frågan, när ska jag resa? Jag har mitt visum och jag har betalt allt som ska betals, jag har hittat min familj, nu fattaas bara avresedatum. Mitt första datum var den 7/2 och det är då mitt visum börjar gälla. Men jag räknade inte alls med att lyckas komma iväg då. Faktum är att familjen hade sagt att de ville ha mig i början av mars, så jag antar att jag kommer få åka den 7/3, men än är inget bekräftat.
Jag håller kontakten med familjen över mail och de vill gärna ha mig snart, gärna inom loppet av två veckor skriver de. Mitt hopp tänds åter igen och kanske, KANSKE kommer jag iväg den 7/2 i alla fall... de vill ju faktiskt ha mig då. Jag väntar spänt på besked om avresedatum. Till sist plingar det till i inkorgen och en mail från SI har trillat in, med rubrik; avresedatum. Jag öppnar mailet och läser... den 21/3. SAY WHAT?! Ja, jag blev förvånad, inte minst för att jag dagen innan mailade med familjen och de då skrev att de ville ha mig inom två veckor. Men jag accepterar vad där står och det är ju trots allt "bara" 1,5 månad längre än mitt första datum, så det är väl helt okej.
Dagen efter mailade jag åter igen lite med familjen. Vad vi mailade om behövs inte nämnas här, men låt oss säga så mycket som att kanske kunde jag komma iväg tidigare i alla fall... KANSKE! Åter igen tändes mitt hopp. Jaja, jag tänker inte mer på det och lever livet som jag alltid gör.
Dagen efter (27/1-2011) bestämde jag mig för att helt random åka in till stan för att bara gå runt och glo i affärer, jag lyckades ganska bra med det om jag får säga det själv. Dock handlade jag ingenting, för er som undrar. Men helt plötsligt, när jag gick runt på Cassels och kollade klänningar så ringer mobilen. Jag tar upp den ur fickan och ser att det står "londonkontoret" på displayen. Automatiskt svarar jag ; Hej det är Emelie. Fråga mig inte varför det blir svenska, men det låter lite knäppt att säga, "hello, this is Emelie", så svenska it is! (men sen bli det såklart engelska) Härligt besked, mitt avresedatum är nu åter igen den 7/2 och när jag lagt på luren så var jag helt överlycklig! Sen när det hade lagt sig lite så blev jag en aningen stressad. Det var nu, helt plötsligt endast 1,5 vecka kvar tills jag skulle lämna Sverige och sätta mig på planet som tar mig till andra sidan Atlanten. Jag har inte växlat pengar, inte börjat packa, inte skickat efter mitt internationella körkort och inte förberett mig mentalt! Det här kommer gå bra! Ja, men självklart kommer det här gå bra, det kommer gå galant!!
Hem med första bästa buss, fylla i ansökningarna till det internationella körkortet, springa (gå) ner till affären och posta det så det kommer iväg så snabbt som möjligt så att jag troligtvis kommer få det innan jag åker.
Ja, då var allt bestämt och jag lämnar Sverige bakom mig och sätter mig på planet som ska ta mig på mitt livs äventyr den 7/2-2011!
I can't wait!
Ja, så kommer vi då till den stora frågan, när ska jag resa? Jag har mitt visum och jag har betalt allt som ska betals, jag har hittat min familj, nu fattaas bara avresedatum. Mitt första datum var den 7/2 och det är då mitt visum börjar gälla. Men jag räknade inte alls med att lyckas komma iväg då. Faktum är att familjen hade sagt att de ville ha mig i början av mars, så jag antar att jag kommer få åka den 7/3, men än är inget bekräftat.
Jag håller kontakten med familjen över mail och de vill gärna ha mig snart, gärna inom loppet av två veckor skriver de. Mitt hopp tänds åter igen och kanske, KANSKE kommer jag iväg den 7/2 i alla fall... de vill ju faktiskt ha mig då. Jag väntar spänt på besked om avresedatum. Till sist plingar det till i inkorgen och en mail från SI har trillat in, med rubrik; avresedatum. Jag öppnar mailet och läser... den 21/3. SAY WHAT?! Ja, jag blev förvånad, inte minst för att jag dagen innan mailade med familjen och de då skrev att de ville ha mig inom två veckor. Men jag accepterar vad där står och det är ju trots allt "bara" 1,5 månad längre än mitt första datum, så det är väl helt okej.
Dagen efter mailade jag åter igen lite med familjen. Vad vi mailade om behövs inte nämnas här, men låt oss säga så mycket som att kanske kunde jag komma iväg tidigare i alla fall... KANSKE! Åter igen tändes mitt hopp. Jaja, jag tänker inte mer på det och lever livet som jag alltid gör.
Dagen efter (27/1-2011) bestämde jag mig för att helt random åka in till stan för att bara gå runt och glo i affärer, jag lyckades ganska bra med det om jag får säga det själv. Dock handlade jag ingenting, för er som undrar. Men helt plötsligt, när jag gick runt på Cassels och kollade klänningar så ringer mobilen. Jag tar upp den ur fickan och ser att det står "londonkontoret" på displayen. Automatiskt svarar jag ; Hej det är Emelie. Fråga mig inte varför det blir svenska, men det låter lite knäppt att säga, "hello, this is Emelie", så svenska it is! (men sen bli det såklart engelska) Härligt besked, mitt avresedatum är nu åter igen den 7/2 och när jag lagt på luren så var jag helt överlycklig! Sen när det hade lagt sig lite så blev jag en aningen stressad. Det var nu, helt plötsligt endast 1,5 vecka kvar tills jag skulle lämna Sverige och sätta mig på planet som tar mig till andra sidan Atlanten. Jag har inte växlat pengar, inte börjat packa, inte skickat efter mitt internationella körkort och inte förberett mig mentalt! Det här kommer gå bra! Ja, men självklart kommer det här gå bra, det kommer gå galant!!
Hem med första bästa buss, fylla i ansökningarna till det internationella körkortet, springa (gå) ner till affären och posta det så det kommer iväg så snabbt som möjligt så att jag troligtvis kommer få det innan jag åker.
Ja, då var allt bestämt och jag lämnar Sverige bakom mig och sätter mig på planet som ska ta mig på mitt livs äventyr den 7/2-2011!
I can't wait!
Kommentarer
Postat av: J
Jag kan säga att om inget oväntat händer KOMMER du ha det innan du åker! :P Jag tänkte "det är ingen fara, jag har tid" och plötsligt var det söndagen den 2a januari, och jag hade fortfarande inte skickat iväg IK-papperna... Men jag mailade in bild och ansökan och fick det på tisdagen, så det gick väldigt fort för min del... :)
Trackback
